Rörspisen eller tegelkakelugnen!
En ugn som är byggd efter samma princip som en traditionell kakelugn, skillnaden är bara det yttre skalet, här är det tegel men på en kakelugn så är det kakelplattor som utgör det yttre. Jämför man massan av material så är det mer tegel i en rörspis, vilket också visar sig genom att den ackumulerar mer värme och under längre tid. Denna ugn var det enda alternativet fattigt folk hade förr, ofta hade man inte råd med en vanlig kakelugn utan man nöjde sig med en rörspis som gav den värme de behövde och var betydligt billigare kostnadsmässigt. Idag så finns det inte så många som kan uppföra en rörspis på det sätt som gjordes förr. Många har blivit varse att den spricker vid eldning som den vill och en trappstegsspricka från eldstad uppåt brukar vara karaktäristisk. Det finns ett sätt att mura den invändigt så man styr skjuvkrafterna ganska bra, hur man går till väga är en yrkeshemlighet, den skall man föra vidare i lärlingsskapet. Min mäster Leif Larsson och jag kom fram till ett sätt som vi lät växa fram både genom prov och erfarenhet, vi var mycket nöjda hur rörspisen arbetade och fram till idag så är detta vår hemlighet. En rörspis har ett yttre av slammad eller putsad lerbruksfasad ofta målad med kalk eller krita. Tid efter annan så faller något lerbruk bort och ugnen behöver en uppdatering. Man sandpapprar bort ytor som skall beläggas med nytt bruk och sedan får det torka och målas igen. Tids nog så kommer en  rörspis gjort sitt då lerbrukets förmåga falnat och rörelser kan ha gjort den otät. Bör man återanvända gammalt tegel? Svaret är givet, nej, därför att det gamla teglet blivit utmattat och är mättat med sot och gammalt lerbruk och har inte den vidhäftningsförmåga som nytt rent tegel har. Ni som funderar på att skaffa er en rörspis eller en tegelkakelugn, ni bör först förstå att denna enhet kräver underhåll, sedan är det yttre sådant att microsprickor mellan varje tegelsten kommer att uppstå, på en ugn rätt svickad så finns dessa men också uttag där man släpper ut skjuvkrafterna. En ugn undermåligt svickad får utlopp för sprickor lite varstans och de växer. Rörelser är ofrånkomliga, rätt murad så styr man dem en lång tid men sedan kommer de ev också att synas. Kan man acceptera dessa yttre skavanker så är rörspisen något för er. Kom ihåg att detta är ett bruksföremål, den ska användas och bli sliten. Här är lite bilder på dem.

Vi skall jämföra med en riktigt gammal rörspis och se hur ytan ser ut efter lång tid av eldning?

Det syns ganska bra på bilderna hur trappstegssprickan har gått från foten och uppåt, detta är ett gissel för många, det är en nervös väntan hos uppsättaren första tiden och när väl telefonen ringer så kan det vara en bekymrad kund som ringer och undrar varför ugnen har spruckit så här(läs mer under avsnittet lebruk). Det finns bara ett sätt att klara sig från detta, en konstruktion som tar ut krafter och som håller ihop teglen som det sig bör. Man bör absolut få se en rörspis som använts ett tag av uppsättaren för att slippa få en rörspis som kalvar direkt och en bortförklarande hantverkare. Någon har tyckt sig vara smart och murat en rörspis med liggande tegel på flaten, hur har det gått? Jo, det har gått åt helvete när ugnen börjat röra sig och stora sprickor som följd. Varför sätter man teglet på långsidans högkant? Jo, därför att man behöver den största anläggningsytan för vidhäftning inuti ugnen. Nu när ni börjar förstå vilken komplex historia rörspisen är, skulle ni våga att ge er på en sådan murning? Helt klart är att man behöver en kunskap som inte finns i böcker. 
Kunskapsupplevelse 2011 bordlagt men en ny möjlighet att vara med om en traditionell bakugn kommer allt närmare!
Vi måste tyvärr meddela att trots föreningens stora ansträngningar så fick vi beskedet att det blir inga pengar detta år och vi får inte heller ansöka på nytt igen. Det råder tydligen ett låst läge att projekten skall kunna förverkligas. Allt får således läggas på hylla och i väntans tider.

Alltså planerna på ett soldattorp är bordlagt till vidare. Vad hände sedan? Vad brukar hända i små föreningar där man tappar gnistan och fokus? Allt dör och inget blir någonting, föreningen begärdes i likvidation nov 2011, vilket betyder att man avvecklar den ekonomiska föreningen och förhoppningsvis inte lämnar några skulder efter sig.
En annan möjlighet finns som snart kan bli en verklighet, en bakugn skall uppföras och muras enligt gammalt hederligt sätt, plats finns och huset står där och väntar, det är några sponsorer som behövs för att materialkostnaden skall vara löst, sedan kommer det att bli möjligt att närvara, det handlar om att sprida ut murarbetet på 4-5 helger, då de flesta önskar använda en helg istället för att ta ledigt i veckan. Förslag om övernattning kommer att presenteras och hur vi löser kostfrågan praktiskt. Tiden för detta är nog realistiskt 1-2 år i framtiden. Den byråkratiska vägen är tidskrävande och mycket annat tar tid från schemat. Men vi återkommer för er som har ett seriöst intresse, men viktigast, kostar detta oss lekmän någonting? Det man skall räkna med är kost och logi som man skall ansvara för själv, men kunskapsupplevelsen är tänkt att vara gratis eftersom den sponsras av aktörer som verkar för öppenhet och utbildning.




Bilderna nedan visar lite hur underhållet kan te sig.

       
När lerbruket har torkat så går det att kalka, man stryker bara på en gång och väntar på att det torkar, annars så löser vattnet upp lerbruket och missfärgas snabbt. Vi visar ett ställe där man tagit ut skjuvkrafterna på ugnen och hur det ser ut.
   
Den vänstra  bilden då är ugnen kall, medan högra då har ugnen eldats i 3 timmar. Här har man gjort en skåra i putsen så man har minimalt med lerbruk där skjuvkrafterna skall komma ut, uttagsfogen måste ha en fri skåra annnars går den lite ojämnt som bilden visar. Nu är ugnen använd mer än 6 år och konditionen är ganska hyfsad efter så lång tid. Man behöver tre platser att ta ut skjuvkrafterna för att ha en ugn som arbetar relativt hyggligt. På bilderna i början syns de olika blocken som ska arbeta. Hoppas detta kan ge er lite att fundera på om ni tänker på att skaffa er en rörspis och vad ni kan vänta er. Glöm inte att rörelser är vanliga, konsten är att styra dem så länge det går.  Har ni frågor angående en rörspis eller en tegelkakelugn som ni har hemma och har frågor om något så är ni välkomna att höra av er, mailkontakt på startsidan.
Sakkunnighet när det gäller rörspisar
När det gäller sättet att sätta upp en rörspis eller mura en så får vi en bra vägledning från det mera korrekta namnet för spisen, tegelkakelugn. Detta är en kakelugn men med en yttre synlig mantel som består av tegel och vanligast stortegel med måtten 30x15x7,5 cm. Man använde tegel istället för kakel och satte upp ugnen med samma metodik som en kakelugn. Visserligen så fick man tänka till hur inner-arbetet skulle utföras för att få bästa vidhäftning och att ugnen kunde röra sig utan att spricka sönder alltför oregelbundet.
Detta tegel i den yttre manteln ställdes vanligast på långsidan löpkant, att lägga teglet på flaten ledde till en mer instabil ugn. Det bindemedel som användes var uteslutande lerbruk, den skulle också vara putsad av lerbruk. Om man nu frångår detta som t ex att man murar med olika bruksorter i samma ugn så har man frångått sakkunnighet då man skall ej blanda olika brukelement med varandra i ett murverk då de har olika egenskaper. Detta gäller också eldfast bruk som är cementbaserat, i en rörspis skall den ej finnas, endast lerbruk skall användas genomgående.
Får jag inflika någon kommentar eftersom jag talat med flera som envisas att använda kalkbruk som puts på rörspisen. Varför är det så svårt att använda samma bruk till puts som man murat upp rörspisen med? Det råder någon medeltida uppfattning att kalkbruket håller ihop ugnen bättre och ger mindre sprickor. Verkligheten är att sprickor bildas ändå och går inte tillbaka som med lerbruk, mer är att putsen blir mycket lättare bom och lossnar, varför använda kalkbruk? Jag tror att det har att göra med att lerbruk är svårt att måla på, målar du ugnen med krita eller kalkfärg så vill vattnet i färgen lösa upp lerbruket och allt bli en sörja, inte vitt som man vill ha. Men en som kan, han vet hur man målar på lerbruk, jajamensan en hemlis som ni inte får veta. Så dessa kalknissar tycker det går så bra att måla på kalkbruk och allt blir så vitt, därför är det så bra med kalkbruk. Nu till något annat.
Om man vill frångå den traditionella metoden av att ställa tegel på löpsidans långsida och istället använda en egen konstruktion så är man också ansvarig om konstruktion sedan ger upphov till klart oregelbundna sprickor. Att använda annat tegel än massivt stortegel är också riskartat, fasadtegel är ofta väldigt täta i ytan och ger liten vidhäftning med lerbruk.
En annan sak som också tillhör graden av sakkunnighet är att informera kunden skriftligen om hur rörspisen arbetar och vad som kan uppträda, att rörelser är ofrånkomliga men kan styras så ugnen behåller sitt vackra yttre. Att underlåta att informera är ett brott mot §11 i konsumentköplagen, om en kund ej får information om så viktigt som att sprickor kan uppstå så kunde detta avgjort om kunden accepterat avtal eller ej.
Att ta på sig ansvaret att sätta upp en rörspis och stå för sitt arbete är ett stort åtagande, är man osäker på att spisen kommer att hålla , så är vårt råd att ge dig inte in i något som kan leda till komplikationer både för dig och den kund som är aktuell. Man kan gott säga att mura en rörspis och uppnå det resultat en kund vill se och även under tiden man använder den är nog bland det svåraste i kakelugnsmakeriet som finns att göra. Vi hoppas ni tänker till, både ni som önskar en rörspis samt ni som funderar på att sätta upp en.

 Till startsidan
Stänga ner helt