Vi
har fått mail och några har frågat om vi kan visa
lite om hur en rörspis eller tegelkakelugn sätts upp? Vi skall visa en del men inte allt, vi behåller hur vi skapar
innerarbetet som styr hela ugnen och dess rörelser. Men du
som har huvudet på skaft kanske ändå kan lura ut hur
vi gått tillväga. Ska vi se hur vi kommer igång?
Fundamentet: Vi chansar aldrig utan gjuter alltid nytt och säkerställer att god bärighet finns.
En del resonerar att om det har stått en rörspis på detta förut så kan det stå en där nu också. Därför gör man minimalt och börjar mura direkt på det gamla underlaget. Vi resonerar inte alls så utan vill utföra ett oklanderligt arbete och utförande, på ett par timmar så har vi grävt upp det dåliga underlaget, undersökt det, och säkerställt att tillräcklig bärighet finns och gjutit en armerad platta. Vad vinner förtroende, vad anser ni själva?
För att inte få fula torksprickor i den synliga delen av eldstadsplanen så täcker vi över med plast och betongen får brinna i lugn takt.
Efter ett par dagar så kan vi äntligen börja med att åtgärda anslutningen till murstocken. När ni ser bilden nedan så förstår ni att här behövs det lite ändringar.
Man kan se den gamla rörspisen som tidigare stått där, den hade en överdel som lutade inåt som på en öppen spis. Hyresgästen som hyr torpet sade att han kunde själv mura upp rörspisen eftersom han plockat ner och ut den. Hade han gjort det så hade han bara imiterat alla de fel den gamla rörspisen hade och blivit varse att nu sprack spisen igen och läcker. Det är galenskap att mura dikt an mot en sådan murklack som utgör anslutningen och i den så hängde en del tegel löst. Vi fick förstärka med vinkeljärn så den inte skulle sjunka mer och säkra tegel så vi fick en klack som vi kan sätta ett rör som länkar ihop rörspis med rökkanal. Alltför många gånger så får man komma och förklara vad som hänt när man själv gett sig på att mura något som man aldrig fått någon utbildning om, rådet är att lär dig men ge dig inte i leken förrän du klarar detta och tar ansvar.
Nu kan inte tegel börja lossna eftersom järn håller klacken på plats, detta innebär också att spjällbotten på rörspisen blir något lägre så anslutningen skall stämma. Naturligtvis så rensar vi väggar och putsar upp så vi får rena ytor, vad lätt att resonera att ingen kommer att se bakom spisen så varför putsa upp väggen? När vi jobbar så vill man tänka på att hur hade jag önskat att man gjorde? Är man en nogrann och samvetsgrann person så duger bara det bästa, håller ni inte med ? Tänk att det står en 2,5 m skorsten som vilar på den där klacken och är inte det tryggt att veta att nu så hjälper järnen till att bära upp hela skorstenen. Hade man murat dikt an så reser sig hela murverket varje gång rörspisen reser sig vid värme, den har numera rörelsemån och kan röra sig upp och ner utan hinder. Nu dags för spisen.
Nu har vi murat foten i fasadtegel och fyllt den, vi har också putsat foten och valde att göra hela klumpen med kc-bruk. Fotsimsen måste sättas i lerbruk och allt framledes. Vi hugger till teglen lite så vi får struktur som kommer att ge en snygg fotsims. Vi börjar måtta in eldstadsramen och tänker till så vi får ett överstycke ovan luckan som har lite förband.
Nu börjar man se hur storteglet fungerar i konstruktionen, man ställer det traditionellt på löpkanten stående, ni ser att vi försökt sprida ut teglen alldeles som kaklen överlappar varandra på en vanlig kakelugn. Det som är varje uppsättares fasa är att skjuvkrafterna som vill ut i alla tegelskarver, tids nog så kommer det att ske och succesivt. Vi vill varna er som tror att man kan mura en rörspis med tegel liggandes på flatsidan alldeles som om man murar en skorstenskanal. Man imiterar helt enkelt en murstock som får en rörspis yttre, man får minimala ytor för vidhäftning inuti och ugnen utvecklar vid rörelse kraftigare sprickor mellan varje tegelskarv. Som bilden visar så murade man tegelskalet förr och så varierade innerarbetet beroende på vem som satte upp ugnen. Om innandömet är starkt så kommer ugnen ändå att vara tät fast den utvecklar microsprickor mellan alla tegelskarvar. Det finns ingen på denna jord som kan hindra denna process, ugnen kommer att uppvisa dessa rörelser med tiden. En sak till som många gör fel, man har alldeles för stora bruksfogar, om man har över 1 cm så får man problem, ni ser på bilden att fogarna skall vara helst under 1 cm alla gånger. Ni förstår att lerbruket krymper när det torkar och man kan lätt få bom i fogarna om fogen är stor. Nästa steg är att börja med eldstadsväggarna.
Så här långt förstår många att man kommer, men hur får man tegelskalet att hålla ihop och kontrolleras i rörelsen? Ni får helt enkelt gissa, men ni kan se att vi använder inre sotluckor i gjutjärn, en del sätter in sotluckor i tegelskalet och då får man ett förbandsbrott och knepiga rörelser är att vänta i platsen, vår erfarenhet av inre sotluckor är god och fördelar flera. Inget brott i tegelskalet, lätt att sota och man sotar inte ner sidorna på ugnen. Skall ni tända bort en kallpropp, så lyft på ena luckan och tänd ett papper så är det fixat. Men kan man få en liten glimt inuti ugnen?
Ja
, ni får en liten bild och kan utröna att något har
hänt med den inre sidan av tegelskalet. Vi måste också
ta hänsyn till hyllan på ugnen, så vi börjar
förbereda för att den skall komma på plats.
Åter igen så hugger vi till tegel och sätter dem som hyllstenar. Det går snabbt att mura skalet men innerarbetet skall också göras och tar sin tid.
När det är så här lågt i rummet så blir det trångt för en annan, när man kommer upp i spjällbottennivå så får man jobba med armarna över axelhöjd och en och annan svordom kommer skall det erkännas. Inte minst när man skall gå ut ur torpet då överstycket på utedörren är på 1,7 m höjd, man har ofta keps och ser då inte uppåt, se jag vet inte hur många gånger jag slagit huvud i den där förbannade karmen.Nu är ugnen uppe och vi kan börja putsa med lerbruk.
Principen är densamma som i en vanlig kakelugn, istället för kakel så utgörs skalet av tegel. Vi har kommit upp en bra bit och naturligtvis så ska inte allt vara så enkelt, vi var tvungna att avlasta murklacken där rökkanalen sitter med järn och sedan så länkade vi rörspisen med murklacken genom ett rör, bilderna har ni redan sett. Nu putsar vi ugnen med samma lerbruk som vi murar den med. När man putsar så gör man inte som när man putsar vanliga väggar med kc-bruk, använder man murverktyg så låser man in luft bakom lerbruket, vilket inte är bra. En äkta kakelugnsmakare använder sina händer i så lång utsträckning det går, vi slår inte på lerbruk med slev utan använder händer och drar på bruktet och arbetar in det i tegelytan, man får vara snabb för det torkar väldigt fort. Ser ni någon stå med en slev och hålla på inuti en kakelugn så är något galet. Tyvärr så envisas många med att putsa ugnen med ett annat bruk och ofta kalkbruk. Detta är helt fel(att blanda två material är inte sakkunnigt i ett murverk) och har en annan karaktär än lerbruk, detta kan skapa riktigt fula sprickor på ugnen som inte går tillbaka.
Här ovan ser ni en rörspis putsad med kalkbruk, ni ser sprickan och dessa uppträder alltmer och oregelbundet, putsen är redan bom.
Varför man använder kalkbruk är för att man tycker målningen av lerbruk är för tidsödande. Vi ska ta upp detta senare hur man målar på lerbruk.
Nu är ugnen putsad med lerbruk och skall torka en avsevärd tid, typiskt med en takbjälke som stjäl plats, vi fick hugga hörnet på kronan för att det skulle kunna få plats. Men vad är det för linjer ni har på ugnen kanske du undrar? Jo, i dessa uttag kommer ugnen att röra sig och gå isär något, sedan kommer den att åter gå ihop när den svalnar. De som gör en slät yta och inte planerar uttag får ofta oregelbundna sprickor och putsen blir ofta bom och ramlar bort. Det brukar ta ett par månader innan putsen blivit så torr att den kan målas och det gör man bäst med kalkfärg eller kritfärg.
Vi har säkert målat denna mer än 6 tillfällen, och det är nyckeln till en snygg yta och målning. När man målar lerbruk så får man bara rolla eller dra penseln en gång, för vattnet i färgen löser direkt upp lerkornen i lerbruket och drar man en gång till så blir det brunflammigt. Då förstår ni att man kommer nästa gång och bygger på, det är detta som många hantverkare avskyr, behöva komma tillbaka så många gånger och räknar man in resorna och alla timmar så blir det en ansenlig summa, får man betalt för detta? Inte alla gånger, man har redan lämnat en förmånlig offert och man räknar detta som en gest och goodwill och ett kvalitetsdrag på ens hantverk. Nu skall rörspisen torka ytterliggare en bra tid, sedan när ugnen är torr så kan man följa de skriftliga anvisningarna hur spisen skall börja användas. Men färgen då undrar någon? Hur gör man den? Lättast är att använda kalkpasta på burk och följa anvisningen på burken hur man blandar upp den med vatten. Det får inte vara så mycket pasta för då får man en yta som krackylerar och sedan faller flingor bort eftersom det blev för mycket. Vad tycker ni, verkar det lätt eller krävs det en yrkesman för att få till en rörspis?
Fundamentet: Vi chansar aldrig utan gjuter alltid nytt och säkerställer att god bärighet finns.
En del resonerar att om det har stått en rörspis på detta förut så kan det stå en där nu också. Därför gör man minimalt och börjar mura direkt på det gamla underlaget. Vi resonerar inte alls så utan vill utföra ett oklanderligt arbete och utförande, på ett par timmar så har vi grävt upp det dåliga underlaget, undersökt det, och säkerställt att tillräcklig bärighet finns och gjutit en armerad platta. Vad vinner förtroende, vad anser ni själva?
För att inte få fula torksprickor i den synliga delen av eldstadsplanen så täcker vi över med plast och betongen får brinna i lugn takt.
Efter ett par dagar så kan vi äntligen börja med att åtgärda anslutningen till murstocken. När ni ser bilden nedan så förstår ni att här behövs det lite ändringar.
Man kan se den gamla rörspisen som tidigare stått där, den hade en överdel som lutade inåt som på en öppen spis. Hyresgästen som hyr torpet sade att han kunde själv mura upp rörspisen eftersom han plockat ner och ut den. Hade han gjort det så hade han bara imiterat alla de fel den gamla rörspisen hade och blivit varse att nu sprack spisen igen och läcker. Det är galenskap att mura dikt an mot en sådan murklack som utgör anslutningen och i den så hängde en del tegel löst. Vi fick förstärka med vinkeljärn så den inte skulle sjunka mer och säkra tegel så vi fick en klack som vi kan sätta ett rör som länkar ihop rörspis med rökkanal. Alltför många gånger så får man komma och förklara vad som hänt när man själv gett sig på att mura något som man aldrig fått någon utbildning om, rådet är att lär dig men ge dig inte i leken förrän du klarar detta och tar ansvar.
Nu kan inte tegel börja lossna eftersom järn håller klacken på plats, detta innebär också att spjällbotten på rörspisen blir något lägre så anslutningen skall stämma. Naturligtvis så rensar vi väggar och putsar upp så vi får rena ytor, vad lätt att resonera att ingen kommer att se bakom spisen så varför putsa upp väggen? När vi jobbar så vill man tänka på att hur hade jag önskat att man gjorde? Är man en nogrann och samvetsgrann person så duger bara det bästa, håller ni inte med ? Tänk att det står en 2,5 m skorsten som vilar på den där klacken och är inte det tryggt att veta att nu så hjälper järnen till att bära upp hela skorstenen. Hade man murat dikt an så reser sig hela murverket varje gång rörspisen reser sig vid värme, den har numera rörelsemån och kan röra sig upp och ner utan hinder. Nu dags för spisen.
Nu har vi murat foten i fasadtegel och fyllt den, vi har också putsat foten och valde att göra hela klumpen med kc-bruk. Fotsimsen måste sättas i lerbruk och allt framledes. Vi hugger till teglen lite så vi får struktur som kommer att ge en snygg fotsims. Vi börjar måtta in eldstadsramen och tänker till så vi får ett överstycke ovan luckan som har lite förband.
Nu börjar man se hur storteglet fungerar i konstruktionen, man ställer det traditionellt på löpkanten stående, ni ser att vi försökt sprida ut teglen alldeles som kaklen överlappar varandra på en vanlig kakelugn. Det som är varje uppsättares fasa är att skjuvkrafterna som vill ut i alla tegelskarver, tids nog så kommer det att ske och succesivt. Vi vill varna er som tror att man kan mura en rörspis med tegel liggandes på flatsidan alldeles som om man murar en skorstenskanal. Man imiterar helt enkelt en murstock som får en rörspis yttre, man får minimala ytor för vidhäftning inuti och ugnen utvecklar vid rörelse kraftigare sprickor mellan varje tegelskarv. Som bilden visar så murade man tegelskalet förr och så varierade innerarbetet beroende på vem som satte upp ugnen. Om innandömet är starkt så kommer ugnen ändå att vara tät fast den utvecklar microsprickor mellan alla tegelskarvar. Det finns ingen på denna jord som kan hindra denna process, ugnen kommer att uppvisa dessa rörelser med tiden. En sak till som många gör fel, man har alldeles för stora bruksfogar, om man har över 1 cm så får man problem, ni ser på bilden att fogarna skall vara helst under 1 cm alla gånger. Ni förstår att lerbruket krymper när det torkar och man kan lätt få bom i fogarna om fogen är stor. Nästa steg är att börja med eldstadsväggarna.
Så här långt förstår många att man kommer, men hur får man tegelskalet att hålla ihop och kontrolleras i rörelsen? Ni får helt enkelt gissa, men ni kan se att vi använder inre sotluckor i gjutjärn, en del sätter in sotluckor i tegelskalet och då får man ett förbandsbrott och knepiga rörelser är att vänta i platsen, vår erfarenhet av inre sotluckor är god och fördelar flera. Inget brott i tegelskalet, lätt att sota och man sotar inte ner sidorna på ugnen. Skall ni tända bort en kallpropp, så lyft på ena luckan och tänd ett papper så är det fixat. Men kan man få en liten glimt inuti ugnen?
Ja
, ni får en liten bild och kan utröna att något har
hänt med den inre sidan av tegelskalet. Vi måste också
ta hänsyn till hyllan på ugnen, så vi börjar
förbereda för att den skall komma på plats.Åter igen så hugger vi till tegel och sätter dem som hyllstenar. Det går snabbt att mura skalet men innerarbetet skall också göras och tar sin tid.
När det är så här lågt i rummet så blir det trångt för en annan, när man kommer upp i spjällbottennivå så får man jobba med armarna över axelhöjd och en och annan svordom kommer skall det erkännas. Inte minst när man skall gå ut ur torpet då överstycket på utedörren är på 1,7 m höjd, man har ofta keps och ser då inte uppåt, se jag vet inte hur många gånger jag slagit huvud i den där förbannade karmen.Nu är ugnen uppe och vi kan börja putsa med lerbruk.
Principen är densamma som i en vanlig kakelugn, istället för kakel så utgörs skalet av tegel. Vi har kommit upp en bra bit och naturligtvis så ska inte allt vara så enkelt, vi var tvungna att avlasta murklacken där rökkanalen sitter med järn och sedan så länkade vi rörspisen med murklacken genom ett rör, bilderna har ni redan sett. Nu putsar vi ugnen med samma lerbruk som vi murar den med. När man putsar så gör man inte som när man putsar vanliga väggar med kc-bruk, använder man murverktyg så låser man in luft bakom lerbruket, vilket inte är bra. En äkta kakelugnsmakare använder sina händer i så lång utsträckning det går, vi slår inte på lerbruk med slev utan använder händer och drar på bruktet och arbetar in det i tegelytan, man får vara snabb för det torkar väldigt fort. Ser ni någon stå med en slev och hålla på inuti en kakelugn så är något galet. Tyvärr så envisas många med att putsa ugnen med ett annat bruk och ofta kalkbruk. Detta är helt fel(att blanda två material är inte sakkunnigt i ett murverk) och har en annan karaktär än lerbruk, detta kan skapa riktigt fula sprickor på ugnen som inte går tillbaka.
Här ovan ser ni en rörspis putsad med kalkbruk, ni ser sprickan och dessa uppträder alltmer och oregelbundet, putsen är redan bom.
Varför man använder kalkbruk är för att man tycker målningen av lerbruk är för tidsödande. Vi ska ta upp detta senare hur man målar på lerbruk.
Nu är ugnen putsad med lerbruk och skall torka en avsevärd tid, typiskt med en takbjälke som stjäl plats, vi fick hugga hörnet på kronan för att det skulle kunna få plats. Men vad är det för linjer ni har på ugnen kanske du undrar? Jo, i dessa uttag kommer ugnen att röra sig och gå isär något, sedan kommer den att åter gå ihop när den svalnar. De som gör en slät yta och inte planerar uttag får ofta oregelbundna sprickor och putsen blir ofta bom och ramlar bort. Det brukar ta ett par månader innan putsen blivit så torr att den kan målas och det gör man bäst med kalkfärg eller kritfärg.
Vi har säkert målat denna mer än 6 tillfällen, och det är nyckeln till en snygg yta och målning. När man målar lerbruk så får man bara rolla eller dra penseln en gång, för vattnet i färgen löser direkt upp lerkornen i lerbruket och drar man en gång till så blir det brunflammigt. Då förstår ni att man kommer nästa gång och bygger på, det är detta som många hantverkare avskyr, behöva komma tillbaka så många gånger och räknar man in resorna och alla timmar så blir det en ansenlig summa, får man betalt för detta? Inte alla gånger, man har redan lämnat en förmånlig offert och man räknar detta som en gest och goodwill och ett kvalitetsdrag på ens hantverk. Nu skall rörspisen torka ytterliggare en bra tid, sedan när ugnen är torr så kan man följa de skriftliga anvisningarna hur spisen skall börja användas. Men färgen då undrar någon? Hur gör man den? Lättast är att använda kalkpasta på burk och följa anvisningen på burken hur man blandar upp den med vatten. Det får inte vara så mycket pasta för då får man en yta som krackylerar och sedan faller flingor bort eftersom det blev för mycket. Vad tycker ni, verkar det lätt eller krävs det en yrkesman för att få till en rörspis?