Ja,
vi blev ju inte direkt imponerande. Jag såg helt klart att man tagit
ner den på ett hafsigt sätt, eftersom ugnen varit klamrad så hade man
bänt kaklen fram och tillbaka för att få loss dem vilket leder till
spräckta kakel.
Det var över 10 spräckta kakel och dessa går inte att hitta med samma glasyr och nyans. Robert köpte ugnen för 12000 kr och sedan skulle den sättas upp, men Madam i huset tyckte den såg så gammal ut och satte stopp. Vad hände då? Jo, jag fick köpa ugnen av min vän för 10000 kr och lägga den på mitt lager, där låg den från 2006 fram till 2011. Flera köpare försökte köpa ugnen av mig och sista budet var 30000 kr, men att ställa iordning ugnen och leverera den skulle ta minst en eller 2 veckor i anspråk. De flesta hade betraktat kaklen och kvalitén som dålig, jag hade aldrig kunna sälja den för 10000 kr i befintligt skick med rent samvete. En snäll och rar familj som beställt arbete av mig hade ett hörn där de ville ha en rörspis, jag erbjöd dem att ta emot kakelugnen som en gåva och så fick det bli vad det blev med alla skavanker. Det ser nog ut bättre med en rund kakelugn i hörnet än en stor rörspis, de höll med. Men hur skulle jag få ordning på ugnen?
Fotsimsen i småbitar, glasyren borta, ja listan blev lång.
Kannhålet i bitar, skulle det kunna bli något av allt detta?
Fotkaklen var så dåliga att de helt enkelt bara rasade isär, ja då får man väl göra en murad fot då istället. En hel del tanke lades ner på denna ugn.
Vi tar en snabbgenomgång hur den växte upp.
Istället för en murad fot så gjorde vi en fot med ben i 1700:tals stil.
Ett plattjärnschassi med stag som träbenen har i sig. En plåtform för att kunna gjuta en sockel av armerad betong.
Ovanpå foten sättes fotsimsen med ett lager av eldfast tegel som skall utgöra botten i eldstaden. Inre sotluckor i eldstaden för vi vill inte göra hål i kakeln utvändigt.
Ett måste för att lyckas är att ha absolut kontroll av kakelugnens diameter, man bör ha måttat sig fram tills man är trippelsäker på allt allt blir rätt. Ni ser själva mallen, jag satte ugnen på prov hemma och kom fram till rätt mått.
Kaklen ha väldigt olika karaktär och form om man jämnför med grannkaklet. Att kramla en sådan här ugn vore att säkert förstöra den på kort tid för framtiden, godset är skört och många kakel är redan lagade.
Att då inte inse vad kramling för med sig är att verkligen idiotförklara sig själv, men det är inte alla förunnat att ha verklig urskillningsförmåga.
Kakelugnen skall ha en nisch eller ett kannhål, detta betyder att man måste börja planera för detta redan nere vid skiftet som sitter på fotsimsen. Kannhålet tar mycket av arealen inuti ugnen, i detta fall så väljer jag en rökvändning i bakkant av nischen ner i dom bakre kanalerna och så går röken ner och vänder som vanligt men kommer upp i dom främre kanalerna för att gå över nischtaket och upp genom spjäll, en annorlunda variant men lämplig för denna situation.
Ovanpå eldstadsväggarna med nästa varv så kommer vändningen ner i dom bakre kanalerna. Och när man jobbar så håller man efter och städar så man har en ren arbetsplats.
Lite krångel var det med sotluckan som sotaren vill ha överst, men vår lösning som är att insatsröret går ner direkt över spjället gör att när det sotas så hamnar all sot ovanpå spjället, och det är bara att dra i spjället så hamnar sotet nere i botten på kakelugnen. Det är inte alltid detta går men nu hade vi lite flyt.
Efter ett par veckor så fogades ugnen med krita som hade rätt pigment som pasar glasyren, foten målades och sedan så gjordes väggarna iordning runt kakelugnen. Ni skulle ha sett hur det såg ut från början när jag kom på första besöket ?
Den första hantverkaren hade fått kalla fötter och kände att detta var för mycket att reda upp. Då kan ni ana att det har hänt saker när ni tittar på bilden nedanför. Inget är omöjligt bara man har rätt inställning.
Ugnen är från tidigt 1800:tal men tycker ni inte att den skiner lite sent 1700:tal med sina gustavianska fötter i ek? Det är klart att mäster är nöjd med resultatet, en bankman i Finland ville verkligen köpa denna ugn men föll på min fråga om hans hantverkare skulle klara att sätta ugnen utan kramlor, han visste själv inget om vad jag pratade om och likaså hans sättare, bäst att behålla ugnen i Sverige blev mitt beslut, den hittade sin rätta plats till slut.
Visst kan kakelugnsskräp bli något vackert och ändamålsenligt till slut, är problemen stora, gör dem små men fler så överkommer man de flesta hinder som man möter i livet.
Det var över 10 spräckta kakel och dessa går inte att hitta med samma glasyr och nyans. Robert köpte ugnen för 12000 kr och sedan skulle den sättas upp, men Madam i huset tyckte den såg så gammal ut och satte stopp. Vad hände då? Jo, jag fick köpa ugnen av min vän för 10000 kr och lägga den på mitt lager, där låg den från 2006 fram till 2011. Flera köpare försökte köpa ugnen av mig och sista budet var 30000 kr, men att ställa iordning ugnen och leverera den skulle ta minst en eller 2 veckor i anspråk. De flesta hade betraktat kaklen och kvalitén som dålig, jag hade aldrig kunna sälja den för 10000 kr i befintligt skick med rent samvete. En snäll och rar familj som beställt arbete av mig hade ett hörn där de ville ha en rörspis, jag erbjöd dem att ta emot kakelugnen som en gåva och så fick det bli vad det blev med alla skavanker. Det ser nog ut bättre med en rund kakelugn i hörnet än en stor rörspis, de höll med. Men hur skulle jag få ordning på ugnen?
Fotsimsen i småbitar, glasyren borta, ja listan blev lång.
Kannhålet i bitar, skulle det kunna bli något av allt detta?
Fotkaklen var så dåliga att de helt enkelt bara rasade isär, ja då får man väl göra en murad fot då istället. En hel del tanke lades ner på denna ugn.
Vi tar en snabbgenomgång hur den växte upp.
Istället för en murad fot så gjorde vi en fot med ben i 1700:tals stil.
Ett plattjärnschassi med stag som träbenen har i sig. En plåtform för att kunna gjuta en sockel av armerad betong.
Ovanpå foten sättes fotsimsen med ett lager av eldfast tegel som skall utgöra botten i eldstaden. Inre sotluckor i eldstaden för vi vill inte göra hål i kakeln utvändigt.
Ett måste för att lyckas är att ha absolut kontroll av kakelugnens diameter, man bör ha måttat sig fram tills man är trippelsäker på allt allt blir rätt. Ni ser själva mallen, jag satte ugnen på prov hemma och kom fram till rätt mått.
Kaklen ha väldigt olika karaktär och form om man jämnför med grannkaklet. Att kramla en sådan här ugn vore att säkert förstöra den på kort tid för framtiden, godset är skört och många kakel är redan lagade.
Att då inte inse vad kramling för med sig är att verkligen idiotförklara sig själv, men det är inte alla förunnat att ha verklig urskillningsförmåga.
Kakelugnen skall ha en nisch eller ett kannhål, detta betyder att man måste börja planera för detta redan nere vid skiftet som sitter på fotsimsen. Kannhålet tar mycket av arealen inuti ugnen, i detta fall så väljer jag en rökvändning i bakkant av nischen ner i dom bakre kanalerna och så går röken ner och vänder som vanligt men kommer upp i dom främre kanalerna för att gå över nischtaket och upp genom spjäll, en annorlunda variant men lämplig för denna situation.
Ovanpå eldstadsväggarna med nästa varv så kommer vändningen ner i dom bakre kanalerna. Och när man jobbar så håller man efter och städar så man har en ren arbetsplats.
Lite krångel var det med sotluckan som sotaren vill ha överst, men vår lösning som är att insatsröret går ner direkt över spjället gör att när det sotas så hamnar all sot ovanpå spjället, och det är bara att dra i spjället så hamnar sotet nere i botten på kakelugnen. Det är inte alltid detta går men nu hade vi lite flyt.
Efter ett par veckor så fogades ugnen med krita som hade rätt pigment som pasar glasyren, foten målades och sedan så gjordes väggarna iordning runt kakelugnen. Ni skulle ha sett hur det såg ut från början när jag kom på första besöket ?
Den första hantverkaren hade fått kalla fötter och kände att detta var för mycket att reda upp. Då kan ni ana att det har hänt saker när ni tittar på bilden nedanför. Inget är omöjligt bara man har rätt inställning.
Ugnen är från tidigt 1800:tal men tycker ni inte att den skiner lite sent 1700:tal med sina gustavianska fötter i ek? Det är klart att mäster är nöjd med resultatet, en bankman i Finland ville verkligen köpa denna ugn men föll på min fråga om hans hantverkare skulle klara att sätta ugnen utan kramlor, han visste själv inget om vad jag pratade om och likaså hans sättare, bäst att behålla ugnen i Sverige blev mitt beslut, den hittade sin rätta plats till slut.
Visst kan kakelugnsskräp bli något vackert och ändamålsenligt till slut, är problemen stora, gör dem små men fler så överkommer man de flesta hinder som man möter i livet.