bakugnsdetaljer

Att börja kalkylera hur stor bakugnen skall bli

Det som styr är ofta bredden som utgörs av bakugnsluckans bredd(44-50 cm), lys-luckan (12-15cm) i fall den skall finnas. Vederlagets väggar som minst bör vara 30 cm. Ibland så sitter lys-
luckan fast vid bakugnsluckans sidostycke, men om så inte är fallet så behövs minst en halvsten därimellan 15 cm. Om vi har räknat rätt så blir bredden c:a 150-160 cm och då är innerbredden på ugnen c:a 90 cm. Skall man dessutom lägga till murstocken som ofta stod bredvid med en hel/halvstenskanal så utgjorde den 47-50 cm i bredd, så att räkna med 2 m är ganska nära.
Längden på ugnen var ofta ganska logiskt 3 helstenar c:a 90 cm, men storleken kunde variera.
Förr så murades hela murverket i tegel, numera söker man använda lecablock för att göra upplaget. Vi har en tanke ni bör fundera på, botten som också heter ärilen, bestod av ofta av stortegel på flasken(liggytan), dessa hade alltid ett lager stenar under sig som kunde magasinera värmen från uppvärmningen. Om man numera kommer upp med lecablocken eller gjuter en avsats med betong, och endast har ett lager tegel så kan detta få konsekvenser vid bakning i ugnen. Meningen är att gräddningen skall ske med någorlunda jämn värme från tak och botten. Idag så har vi också tillgång till eldfast tegel som är ett betydligt tåligare material och dess densitet magasinerar mer också. Att använda eldfast tegel i ärilen är ett bra val och sedan åtminstone ha ett lager tegel under för att ackumulera värme. Vederlaget som också utgör ringen runt ugnen muras först, sedan fyller man ut botten eller ärilen med tegel och bruk. Nu kommer vi till frågan om val av bruksort.

Vilket är bäst lerbruk eller kalkbruk?

Tydligen så var lerbruk det som användes mest i bakugnar, men det finns många gånger bakugnar som också murats med kalkbruk. När väl murstock och bakugn uppfördes så valde man använda samma bruk igenom allt. Den stora skillnaden mellan ler och-kalkbruk är att kalkbruket har en liten rörelsemån men spricker och går inte tillbaka nämnvärt vid avsvalning. Lerbruket har en stor rörelsemån och går tillbaka om det fått torka ordentligt innan ugnen satts i bruk. Att torka ur bakugnar med eldning får bara lerbruket att krackylera och tappa sin spänst och vidhäftning. De som menar att man kan elda direkt saknar djupare insikt om lerbrukets egenskaper. Om man vill ha bättre kontroll på rörelser och låta murverket leva så är lerbruk ett utmärkt val. Vissa beskrivningar säger att man använder sig av en blandning av lerbruk och krossat tegelsvick i ärilen som bottenlager, man anser att kanske ett lager som inte alstrar så hög hetta var mer fördelaktigt i bakning än jämfört med den hetare tegelstenen. Problemet med sådan fyllning är att den faller i bitar vid konstant uppvärmning. Hur är det då med gjutjärn på botten? Är inte det ett bra sätt
att få en bra botten och håller det inte värmen också? En bra botten att grädda på utan tvekan, men kan ge ojämn fördelning av värmen nedåt mot tegelbädden under, det tar säkert sin tid för den som gräddar att förstå sig på hur gjutjärnet ger värme och var i ugnen man gräddar bäst. Gjutjärnet kostar till botten c:a 4000 kr jämfört med det eldfasta teglet för 2500 kr.

Hur hög bör en bakugn vara inuti?

Studerar man gamla ugnar och tittar på bakugnsluckorna så ger de ett mått som spinner från 25-30 cm.Vissa fall rekommenderas ej över 20 cm. Taket får inte vara för högt ifrån, det påverkar gräddningen avsevärt. En bakugn som har för stor volym kan ge en förbränning som kanalerna på ugnstaket inte klarar att svälja, alltså så ryker det ofta ut och den ser svart ut på utsidan.Vad vi framöver skall titta på mest är en bakugn med 2 kanaler på ugnstaket och behandla viktiga tillämpningar som styr utförandet.

Den streckade linjen visar hur stor bakugnen är i förhållande till bakugnsluckan och lyslyckan.
Låt oss se hur då teglet muras och hur ett valv ser ut i frontdelen ovan luckan?

Ofta så utgör fronten en halvstens tjocklek, murar man med lerbruk så är det klokt att också putsa fronten med lerbruk, det är mycket enklare att göra underhåll med lerbruk än att slå ner kalkputs som är bom och har sprickor. Att tro att man skall undkomma rörelser är att drömma, de kommer men det skall styras så uttag kan minimera dem. En del har murat vederlaget och ringen i kc-bruk och endast murat valvet och kanalerna ovan i lerbruk. I sådan konstruktion så möts två element med olika egenskaper, man få ta ansvar för större fel om tryckkrafter får vederlag och ugnsring att ge efter och fula sprickor stör utseendet. Vi ska nu titta på hur valvet kan börjas från vederlaget där anfanget är mothållet till första stenen i valvet.

Detta är ett sätt en del bakugnar har påbörjats med valvet, vi visar också var den svagaste punkten är i konstruktion genom dom röda pilarna som utövar tryck från valvet vid rörelse. Men det finns alternativ.

När ett valv skall göras med stående tegel som har koppsidan nedåt så får man bearbeta dem så att de blir lite kilformade, då är förutsättningen att löpsidan möter anfanget på sidorna. Att bearbeta teglet då en kil skall bort på löpsidans kant görs bäst med vattensåg för att hugga bort den biten kräver mycken tid och ork med hammare. Låt oss visa den mer vanligt förekommande valvet i våra bakugnar.

Det man ska tänka på är att om första stenen ligger en aning in på vederlaget vid anfanget så kan ett fenomen uppstå att första stenen låses vid en rörelse och släpps inte tillbaka, då får några stenar en större fog och kan börja glida ur sitt läge. Låt oss se på en bild där vissa stenar släppt.

En plats där teglen vill krypa ur läge är där man har tagit ut hål för rökkanalen till ovan ungstaket. Man kan försöka motverka detta genom att göra ett förband runt öppningen genom att forma teglen mer större kilformning så de låser varandra om de vill krypa nedåt när bruk lossnar eller fogen vidgar sig mer än normalt. Vi tror att ni börjar förstå konstruktionen med valvet nu, men vad händer när vi kommer ovan valvet?

Det vi kan berätta är att detta valv har en faktor som äter på teglen i valvet mer än i det som består av stående tegel. Det är att teglet utvidgar sig med värmen, koppsidan klarar sig bättre än löpsidan visar sig det när man undersöker gamla ugnar. Så om man skall välja ett valv som består men kräver mer expertis vid användande så är det stående valvet där löpsidan möter anfanget. I detta fall så tar även valvet lite av höjden i rummet. Men vi fortsätter med det enkla valvet som består av liggande tegel med löpsidan nedåt.

Här så visas hur tryckkrafter utövar press på omkringvarande vederlag. Det finns inga bestämda regler utan man säger att vederlaget bör rimligen vara 1/3 av ugnens inre bredd. Det finns 2 val av vägg till vederlaget, en helstens stortegel vägg = 30 cm, eller högst 3 halvstens bredd = 45 cm.
Vill man mura i 10 tums tegel så har 25 respektive 38 cm att välja mellan i tjocklek. River man bakugnar som är från 1900:talets början så har en del vederlag murat i kalkbruk medan valvet är murat i lerbruk. Man har utgått ifrån att kalkbruket haft bättre kraft att motstå de tryckkrafter som uppstår mot vederlaget. Vilket val av bruk man väljer att använda så bör planering och eftertanke ha föregått innan utförandet skall ske. Vi går nu vidare mot kanalerna på ugnstaket.

Målet bör igentligen vara att kanalerna skall täcka hela ugnstaket, men nödvändiga upplag som sidoväggar är ett måste och de tar sin plats. Kanalhöjden bör vara en 3 tumsstens höjd. En kanal kan alltså vara 8 cm hög och 20 cm bred. Helt logiskt så utför man hörn och vändningar med en svag rundning så röken rör sig smidigare. Kan man få lite lutning på ugnstaket på ovansidan så hjälper det till att rökgaserna rör sig uppåt mer effektivt. Detta kan lösas genom tunnare val av tegel som skapar lutningen, att bara göra den i bruk är ingen god lösning.

Nu kan det tyckas att det är lite slöseri med att bara ha 2 kanaler, då en del av ugnstaket ej utnyttjas, men som vi nämnde tidigare, man har all möjlighet att göra som man själv vill, bara man tänker igenom konstruktionen för dess funktion.

För att få en tät ugn på ovansidan så överlappar man ev. med 2 eller 3 tumstegel på taket över kanalerna. Överlappningen sker ända fram till vederlagets omslutande sidor och runt utsläppskanalen till skorstenen. Vi skall nämna att ugnen blir ordentligt het på ovansidan och här måste hänsyn tas till angränsnade tak och omgivning. Hur gjorde man förr för att ta ner värmen?

Många gånger när man ser utförda bakugnar så har man valt att ställa skorstenen ovanpå ugnen. Om det inte finns någon annan lösning så skall man försöka söka en modern lösning som att ställa en rörskorsten som inte väger något alls på ugnen. En tegelskorsten mångfaldigar tryckkraften från valvet på vederlaget som kan få oönskade rörelsesprickor som snart kan leda till otätheter.

Vi skall visa en bakugn där skorstenen sitter på ovansidan och ta upp lite funktionsproblematik.

Den här bakugnen utfördes av glada amatörer som skulle ha haft lite vägledning av erfaren murare som har kunskap om bakugnar. Valvet murades liggande med flatsidan nedåt och detta är den konstruktion som är den sämsta, det är inte fråga om teglen kommer att kalva nedåt, bara en tidsfråga. Röken på utsidan talar om att utkanalen hinner inte svälja rökgaserna så de kommer ut genom bakluckan. En rejäl spricka syns vid övergång bakugn/skorsten, tids nog så är pysläcka ett faktum. Det är populärt bland hembygdsföreningar att skapa en bagarstuga, men att skaffa sig den exakta kunskapen är lika viktig för att få en lyckad och fungerande bakugn.
Vi skall också ta upp hur man löst viss problematik med rörelser idag med modernt materialval.

Valet eller kvalet om brandisolering skall användas kan vägas emot hur mycket ugnen kommer att användas? Idag så används brandmatta vanligen i moderna kakelugnar och just i området runt eldstaden där rörelse är som störst, det är upp till utföraren som har ansvaret för konstruktionen att göra ett klokt val, vi kan varken säga fel eller rätt i detta läge. Samma sak gäller också val av kanaler och antal.

Vi skulle kunna gå ännu djupare in på ämnet, men för er som är lekmän så bör ni ha fått en god uppfattning om vilka principer som är inbegripna i utförandet av en bakugn. Som tidigare nämnt så finns inga bestämda regler, man får tillämpa principerna och använda eftertanke på den konstruktion som man ämnar att utföra eller få utförd. Är man osäker så bör man alltid rådfråga kunniga inom området.