Murade kåpor och konstruktion!

Det som är avgörande är att konstruktionen håller om den består av tegel och murbruk. Varför en viss problematik uppstår är för att många vill inte ha synliga stödben som håller uppe kåpan på ett murverk. Och är det inte förvånande att vi ofta hittar dessa människor i storstan och speciellt i Sthlm.
Det är ofta showoff mentaliteten som råder, hantverkaren stressas och helst ska allt bli fort färdigt, vilken omsorg man lägger ner ägnar man föga någon eftertanke åt, nä det som är viktigt är att jag får bjuda hem vänner och visa hur fint vi har fått det! Tycker ni jag gnäller? Jag skulle gärna se dig i min roll som problemlösare när folk kommer med sina fantasifulla önskemål när det gäller murverk. Låt oss ta ett verkligt exempel på Styrmansgatan i Sthlm. Där vill man ha en öppen spis i ett kök där det aldrig ens funnits varken rökkanal eller eldstad samt fundament, arkitekten ritar in en öppen spis i köket och så lämnar man över bördan till kakelugnsmakaren, nu får dom grå utmattade hjärncellerna jobba på och man löser bit efter bit.

Vi fick först skapa ett fundament som klarar minst 3 ton i vikt, vi tog upp bjälklaget i vrån där öppna spisen skulle stå, en I-balk som sattes tvärs över vardera murade väggar, sedan 2 st andra balkar som satt i murstock och vilade på tvärslån. Sedan göts allt i betong och armeringsjärn. Man kan urskilja en del av betongfundamentet som går upp 10 cm ovan golvet. Eldstadshärden skall vara på bänkskivehöjd, så ett upplag gjöts och under blir ett vedförråd. Men vart skall röken ta vägen?
 
Jo, vi tog fram bilningsmaskinen och åt oss in i murstocken och snodde en kanal som gick till en kakelugn på baksidan, det tyckte lägenhetsparet att visst kan vi offra kakelugnen. Man drog kanalen med bruk och svarta Pettergänget från en skorstensfirma var där och gjorde jobbet. Jag kan säga att det var kladdigt värre. Jaha, nu var vi där igen, bla bla bla , vi vill ha en kåpa hängande i luften, sade paret, inget järn. Ja, då fick dom grå arbeta igen förtvivlat och så hittade vi en lösning.

Ni kan se att nu så vilar allt på en ring av plattjärn, en del är inmurad i murstocken så ett visst mothåll erhålls, sedan så muras den lutande kåpan i förband och inga stötfogar finns. Vi har murat dit en stos som övre delen skall möta ovan spjället. Så själva kåpan vilar på de två bakväggarna som följer med upp och järnet. För att kåpan inte skall tilta ut så sätter vi ett motjärn högre upp i bakkant. Ja, du har sett regeln som håller uppe plattjärnet så det inte ger med sig, varför det sitter där nu är för att kåpan ovan brinner ihop och skapar det förband som tegel och murbruk utgör och blir en stadig klump som hålls ihop av sig själv. När erfoderlig förband finns så tas pinnen bort och allt rasar ner, nä jag skojar med er, lite kul måste vi få ha.

Vi har putsat och gjort eldstaden klar, det enda som saknas är den svarta marmorn som skall omge eldstadens golv och framför öppna spisen på golvet. Men man kan ju måla för det och så får det torka tills stenen kommer.

Det blev ju en öppen spis till slut, men var det någon som kom och klappa en på axeln och sade, vilket fint resultat och vilken konstruktion! Hur fick ni till det? Nä, det var en sådan otålig väntan att få göra showoff inför sin bekant-skapskrets. Att det fungerade med eldningen och att kanalen räckte till, den tanken var hantverkaren ensam om. Vill ni veta vad som hände sedan? Jo, paret kunde inte hålla sams och lägenheten såldes illa kvickt efter att ha satsat några miljoner på en renovering. Vi som jobbat i lägenheten tittade på varandra och och skakade på huvudet, när vi hörde  vad som hände efter det att vi blivit färdiga. Det kom en höjdare från ett stort bolag och köpte lägenheten, hoppas han uppskattade något av allt det som vi förverkligade. Jag har en liten allergi mot storstadsbor och öppna spisar i kök, kan ni förstå det?