Det är en läsning varje kakelugnsmakare borde ha läst, man får en lektion i gammelsvenska, franska ord och engelska har smygit sig in i språket. Det man främst förvånas över är vilka kunniga människor detta var och jordnära. Man får absolut inga vibbar av högfärdighet fast man titulerar sig som greve. Jag hade verkligen njutit av en diskussion med denna människa. Han tar upp den tidens gissel med kakelugnar, att de hade för stora eldstadsöppningar och folk eldade alldeles för mycket och hårt så kakelugnarna gick ofta sönder. En sak jag sökte efter var hur han beskrev hur man skulle sätta upp en kakelugn, men det nämns bara att någon gjorde ett bättre arbete jämfört med andra. Ingenstans nämns om kramling så vid denna tid så är detta förmodligen ännu inte introducerat. Kanalsystemet revolutionerade hela kakelugnstänkandet på den tiden, det var en sådan reform att skulle vi jämföra det med något så var det som tv:ns tillkomst. Dessa konstruktioner var mycket genomtänkta och man kom sedan att försöka sätta upp ugnar efter deras modell, det är helt klart att komplicerade konstruktioner för alltid med svåra praktiska tillämpningar. Så en del kanalsystem blev för avancerade att göras i en kakelugn, kakelugnsmakaren som ofta var en praktisk människa murade på ett sätt så ugnen skulle arbeta väl och hålla ihop, att då sätta in 8 kanaler eller fler gjorde en kakelugn instabil och det blev man varse om allteftersom man murade. Tids nog så kom två kanalsystem att bli de vanligaste, kakelugnen med 3 kanaler där man lät eldstadsröret gå upp och vända ner i en kanal och denna löpte ner och under eldstaden i foten för att sedan gå upp på sidan och genom spjället ut i skorstenen. En annan variant var att vinkla eldstaden åt sidan och låta den kanalen gå upp i sidan och sedan vända ner kanalen i mitten av ugnen, när sedan kanalen kom neråt så vände den upp igen och då på andra sidan ugnen för att gå upp och ut i skorstenen där uppe. Den mest förekommande lösningen idag är 5 kanalsystemet, eldstadskanal upp i mitten för att sedan vända ner  i 2 kanaler på den främre delen av ugnen, kanalerna vänder sedan upp kommer upp i bakkant av ugnen och sluts samman under spjäll för att sedan gå ut i en kanal i skorstenen. Många gånger då man inte kan läsa om detaljerade anvisningar om hur man skall utföra något så har det varit mycket hemlighetsmakeri kring arbetsmetoder och materialanvändning, det är klart att man inte avslöjade ett framgångsrikt sätt att arbeta. Detta var ju en klar fördel i konkurrensen. Tyvärr så försvann många gånger värdefull kunskap när yrkesfolk tog med sig allt i graven. Det är lika också idag, inte avslöjar man något som gör att man har en klar fördel jämfört med sina konkurrenter. Vi får hoppas att något förs vidare lärlingsvägen och att det fortsätter så. En sak som jag tyckte var intressant var att Cronstedt rekommenderade att man använde 3 tums tegel i kanalernas väggar, det tar en hel del av ugnens inre areal, jag hade gärna velat fråga honom om skälet till detta förslag, kan det ha varit att tegelmassan skulle ackumulera mer om man använde tjockare tegel? Ytterliggare en sak som beskrev kakelugnsmakarens arbetssätt, de var kända att slösa och kladda med lerbruk, för som Cronstedt skrev när ugnen var uppsatt, så skulle man knacka två hål i eldstaden och då ta bort lerbruk som fallit ner och rensa sidorna bredvid eldstaden, det var alltså en ansenlig mängd lerbruk och även sotarna som kallade kakelugnsmakare för "lergökar", visar att de var kända för att kladda med lerbruk. Dessa hål skulle sedan muras igen med tegel eller kakel, och man råddes att använda dessa som sotluckor så sotning av kanalerna kunde ske. Enligt Cronstedt som hade utfört prov på hur man skulle elda och jämfört hur mycket ved det gick åt vid olika eldstäder som var uppförda på olika sätt. Kontentan var att med det nya kanalsystemet så behövdes bara en brasa per dag, det var helt tillräckligt att värma rummet där kakelugnen satt. Det är en stor missuppfattning idag folk har, man tror att kakelugnen värmde upp hela huset eller större delen av den. Så var icke fallet, kakelugnen var avsedd att värma upp rummet där den stod. Vi kan inte visa någon bild på publikationen då den är skyddad enligt lag.
Den går att hitta och läsa via Umeå Universitetsbibliotek.