Kakelugnens runda diameter
Det är här kakelugnsmakarens stolthet och yrkesskicklighet kommer till bevis, om bågen eller diametern är perfekt och inte har några avvikande tandningar eller att kaklen  löper i samma diameter så har ugnsmakaren bevisat att han kan sin sak.
Om man misslyckats i detta avseende så bör man nog hitta ett annat yrke att försöka livnära sig på, för tar man lätt på detta så har man ingen talang för att fortsätta i kakelugnsbranschen.
Ja, det är så fundamentalt att att bågen måste vara det absolut bästa ugnsmakaren skall åstadkomma, blir det lite fel så är det bara att börja om tills man är där. Jag har lärt mig och utvecklat en metod som fungerar för mig alldeles utmärkt. När min mäster Leif såg min potential så uppmuntrande han mig att inte bara bli bra utan ännu bättre tills man är bäst. Jag fick honom att ändra sig på 3 punkter i sin metodik. Under åren 1981-1985 så plockade jag ner c:a 200 kakelugnar som sedan såldes vidare genom en Dansk antikhandlare, ingen vidare kulturgärning, men man lärde sig oerhört mycket om olika konstruktioner och uppsättningssätt. Det första var hur vi svickade ugnen inuti och med vad, det jag gjorde höjde hans ögonbryn, senare var det rörspisens inre och kraftuttag som han tyckte var enastående, sist så var han först lite trög men höll med om att min metod för att få en perfekt båge var logisk men lite avancerad. Vi får se vad du tycker om du fortsätter i vårt resonemang.
Vad är bågen eller kakelugnens diameter?
Varje runt kakel har en böjning som följer en diameters mått, fram till 1880 så hade vi i Sverige ett mått som innebar att en tum eller verktum var fastställd som 24,74 mm. Utifrån detta så lät man runda kakelugnar få en standadiserad form med 27 tum, eller 30 tum och oftast i foten 33 tum.
Man försökte att få kaklen att anta detta mått efter torkning och bränning, toleransen skilde sig från vem som tillverkade den och var. För att praktisk ta ett exempel på en 27 tums rund ugn så borde den ha ett mått på 66,8 cm diameter, medan verkligheten var lite annorlunda där måttet var ofta 66,5 plus minus ett par millimeter. Mellan de olika fabrikerna så rådde också skillnader, val av lera, torkning, bränning gav variationer i bågen på varje kakel. Så det var svårt att blanda kakel från olika håll och få ett bra resultat, inte minst var det problematiskt med glasyrens nyans.
Hur kan man då lyckas med en perfekt båge eller diameter?    
Låt oss börja med en rund ugn som har en 30 tums båge i överlivet och 33 tum i foten. Vi börjar med att bestämma fotens diameter till 33x2,474= 81,64 cm . Själv har jag en tumstock som har förborrade hål som ger radien på 33 tum, 30 tum och 27 tum. Bra är om man har en slags kartongbit som kan komma att utgöra modell för bågen.

Man sätter en spik eller borr som håller tumstocken på plats, sedan så låter man pennan följa med rörelsen som bildar en diameter. Vi börjar först med 33 tum. Varför vi gör detta på hemmaplan är att man säkerställer att den diameter som skall användas verkligen har kollats och trippelkollats. Och slipper ligga på knäna och magen, man har allt på en vettig arbetshöjd.

Nu har vi både en 33 tum och 30 tums båge att kontrollera både foten och fotsimsen samt första skift vid eldstaden.

Den 33 tums båge vi har tagit ut verkar stämma ganska bra mot fotsimsen, denna ugn är en på gränsen hantverksugn och maskintillverkad( runt 1850). Genom att sätta fotsimsen så får vi storleken på ett enkelt praktiskt sätt, nu skall vi också stämma av mot första skift vid eldstaden så den också blir rätt, ibland gott folk så kan fotsimsen vara lite snålt tilltagen och utgår man ifrån den och nästa skift är större så får man skära bort material i onödan.

Här gör jag en annan sak, jag litar inte blint på verktumsmåttet utan vill att kaklen själva i 30 tums delen visar hur bågen blir av sig själva. Det kräver ibland att man är 2 personer så man inte tappar och slår sönder kakel i onödan . Jag ställer 2 kakel som står till vänster om eldstadsramen, ställer det som skall vara på plats ovan dessa och låter kaklen styra allt själva, när jag är nöjd att de tangerar perfekt så ritar vi av bågen, sedan blir jobbet att jämföra denna båge med 30 tumsbågen från verktumsmåttet.
Här har vi hela skiftet och får se hur stort detta är i jämförelse med fotsimsen, vi ser att vi behöver någon form av utfyllnad i fotsimsen så vi får en luftspalt bakom själva ugnen, den skall vara c:a 2 cm  som ni ser till höger slutar sista kaklet så från kanten.  Med det här sättet så får vi också en mall som vi klipper ut och kan lägga överfotsimsen när vi sätter den, i vårt fall så ha fotsimsdelarna en ganska liten anläggningsyta där kaklet skall stå.

Här ser ni båda bågarna och visst är det en liten yta man har att sätta kaklet på som skall stå ovan fotsimsen. Man får måtta och prova sig fram tills man hittar den rätta diametern. Så här bör ett proffs jobba om man vill uppnå bästa möjliga resultat. Man får inte börja ta för givet att man kan allt och göra det på en höft, vi bör ju sträva efter att bara bli bättre för varje sak vi gör.
Nu är vi rustade att gå vidare i praktiken med uppsättningen.

Vi tog vår mall och ritade upp en diameter på golvet eller betongfundamentet, så här skall foten sättas med en stående mantel av 3 tums tegel av stortegel. Sedan så låses varvet vid väggen av passande kilar som gungas in med lerbruk. När man satte mallen över foten så löper allt i rätt riktning. Nu till fotsimsen.

Ni ser att foten är fylld och fotsimsen satt, sedan har vi börjat lägga eldfast tegel som utgör botten i eldstaden, sedan fyller vi ut med 2 tums tegel på flasken som gungas försiktigt in på plats och fyller upp allt. Men innan vi gör det så har vi trippelcheckat att denna diameter är exakt den som behövs enligt den båge som kaklen själva utgjorde.
 
Nu till min metodik som fick mäster Leif att också att ta efter, jag börjar med att sätta första kaklet till vänster och det som står bredvid, vi talar om de 2 vänster om eldstadsramen, när dessa 2 är på plats och i lod så går vi vidare med kalken ovan , vi sätter halvan mot väggen och mötande, nu börjar det bli intressant, hur vet jag att eldstadsramen skall sitta där den nu sitter och kaklen som är ovan är i rätt båge?

För att få dessa fyra kakel i rätt båge så har jag haft en till person som hållit nästa skift kakel ovan och styrt allt från vänster till höger, vi vet genom att sätta det kakel som skall sitta ovanpå de 2 som är ovan eldstadsramen, så har vi säkerställt att de möter varandra perfekt och då ger detta åt en hum om hur kaklen skall sitta till höger om eldstadsramen. Lite svårt att ta bilder när alla 4 händer är upptagna med alla kakel. Men jag tror ni förstår principen, man chansar inte och bara ritar en diameter, utan har tagit reda på så långt det går hur bågen skall vara och sedan låter kaklen själva styra allt på plats, detta är en svårare uppsättningsteknik men resultatet blir alltid det bästa, är man missnöjd så gör om allt, bättre en nöjd kund och att det tagit lite längre tid än att fuska och få bära smälek för orsak till klagomål.
Men hur är det med fyrkantiga flata ugnar, är dom inte lättare?
Jag tror många tror att de borde vara lättare, men om jag som yrkesman säger att det är några snäpp svårare att få en ugn utan tandningar jämfört med en rund ugn. Det som gör det lite utmanande är att flata ugnar har kakel som inte är helt platta och raka. Varje kakel har någon slags buktning, antingen inåt(konkav) eller utåt(konvex). Det klassiska som många kakelugnssättare har fått lära sig är att om man tror på raka linjer med en fyrkantig ugn så lär man bli erfaren om att ugnen har sitt eget sätt att hitta linjen.

Ofta så börjar uppsättaren med att rita en rak linje på frontsidan och utgå ifrån den, men många gånger så vill kortsidorna antingen vinklas ut eller inåt, om de vinklas ut så kan de gå över fotsims kanten om man inte tagit detta in i beräkningen. Så ni förstår om man förutsätter att allt är rätvinkligt men sedan inte är det i verkligheten så blir det fel någonstans. Att då ha kakel som nästan kommer utanför fotsimskanten är både fult och icke fackmässigt utfört. Man bör ha provat sig fram med skiftet som börjar med eldstaden, hur ter sig sidorna, behöver jag ändra foten för att de skall hamna rätt? Därför går en erfaren räv inte i fällan, ni ser att foten är ännu inte fylld, så jag kan ändra mig och behöver då inte riva en helt fylld fot som många nog drar sig för.

När man väl vet att sidorna blivit bra så kan man gå vidare, att många klantar till det beror på att de gjort så mycket redan och problemen börjar visa sig, istället för att rätta till dem så fegar man ur, för man tycker att man förlorar så mycket tid på att göra om så mycket, istället så finner man fuskvägar, man börjar luta kakel och nagga på dem med vinkelslipen för att dölja ett sådant misstag, eller så skyller man på att kaklen var alltför buktiga och därför blev det så tokigt, en del köper de vaga argumenten och inbillar sig att de är någon kulturmiss, ja folk var inte så noga förr!
Vill du vara rädd om ditt yrkesnamn, gör om och låt det ta en dag extra, det är värt det!!

Vad jag har gjort är att bolla med kaklen upp och ner, kolla hur de faller på plats, hörnkaklet sitter bra men kommer framsidans linje att hålla sig innanför fotsimsen yta och ha en snygg jämn linje?
Alla kaklen hade skavanker så jag fick formatera alla kakel på alla sidor.

Det innebär att ta ut höjder och rätt bredd, sedan att hugga med kniv och sedan slipa alla ytor plana och i minsta detalj så de passar i sin plats. Ett kakel tar mellan 1 timma kanske till 3 timmar att få perfekt. Så att hinna med ett helt skift är ett bra dagsverke. Men nu blir saken ännu värre.
Jag har ett bra hörn till vänster och skall nu gå vidare med eldstadsramen med kaklen omkring, men det går först när vänster gavel är 3 skift hög.

Det vänstra hörnet är i lod och kaklen formaterade, nu kan jag gå vidare med att först sätta eldstadsramen, sedan kaklet som följer ovan, för att få rätt linje så sätts kaklet till höger om 3:e skift hörnkakel på plats och styr linjen över eldstadsramen. Eftersom jag har formaterat alla kakel i dessa 3 skift så har jag dom i 3:e skiftet som styr allt. När man går över ramen så får man en linje som skapas av kaklen. Det är alltid spännande och se hur det blir.

Nu har jag kommit över eldstadsramen och fått mitt högra hörn, jag är nöjd med linjen på kortsidan och fronten, det har varit mycket jobb med huggandet och slipandet. Jag kan säga att kaklen står i lod och förvånatsvärt så följer de varandra mycket bra i frontlinjen.

För att verkligen kolla allt så ställs 3:e skiftet upp med hjälp av kärringar, jag känner med handen och fronten är precis som jag vill ha den, inte en tandning och alla kakel följer varandra, men linjen är inte rak utan buktar svagt inåt, ett par millimeter. Trots att kanske kvaliten är ordinär och sekunda så faller allt på plats. Nu åker 3:e skiften ner för innanmätet skall göras innan vi går vidare.

Jag tillverkar alla kakel i 4:e skiftet och sätter dem på plats med kärringar och började nu från höger till vänster, innan jag sätter dem på plats så börjar jag kolla 5:e skiftet hur kaklen passar mot varandra. Så här fungerar den metodik jag tillämpar, man behöver vara med på ett antal ugnar för att kunna åtmisntone fatta hur kaklen själva igentligen styr allt. Så nu efter över 30 år så kanske man fattar detta med att lyckas få en ugn utan tandningar. En annan ugn som också blev bra var denna.

Samma metodik tillämpades, kaklen ovan för aktuellt skift fick styra alla linjer , då får man en levande linje och det som förvånar mig så ofta är att fast kaklen har sina buktigheter så på något sätt i den böjda linjen finner de varandra, om jag skulle propsa på att hålla en rak linje så skulle jag tvinga dem och så börjar tandningar och uppstå. Det här är inget man hittar i läroböcker och det är nog få som tilllämpar denna teknik, är det nått som du skulle kunna lära dig något av?
Hur blev då ugnarna? Vi hade plattsättare som var i huset och en av dem pysslar med kakelugnar, så ni kan förstå att det blev lite tuppfäktning, ja man var ju tvungen att befästa sin stolthet, personen hade ju minst satt 50-70 ugnar, jag fortsatte jobba på i min plats och nyfikna ögon studerade allt jag gjorde, till slut fick jag en fråga av personen och den löd, "Vet du var man köper kramlor?". Och det frågar man Sveriges största krammelfiende, vilket tillfälle för personen att få fråga om vilka metoder och arbetssätt som skulle kunna hjälpa personen. Utan man frågar om sketna kramlor, det var inte gedigen yrkeserfarenhet man var intresserad av,utan löjliga sketna kramlor, bara att inse, ingen mening att försöka vara vänlig och hjälpa till.  
 
Först den gula ugnen, jag får alltid frågan av husägarna om jag blev nöjd med resultatet? Vi brukar titta på varandra och så säger man, behöver ni fråga? Och så får vi oss ett skratt. Ugnen skall inte stå där om inte resultatet är det bästa , det absolut bästa som man gjort. Det finns inget värre än stå och bortförklara små fel och skylla på att ugnen var ju sådan, en verklig kakelugnsmakare behöver aldrig hamna i den situationen, det är upp till oss att bevisa vilka vi är.

Detta är den vita flata som verkligen behövde en formatering, tänk om den yngre generationen kunde bemästra att helt göra om en ugn med kniv och slippapper, det var det minsta man förväntade av kakelugnssättarna  som fanns på 1880-1890 talet. Tänk bara vilket arbete de ofta har besparat oss som får sätta om dessa fint uppsatta ugnar. Att kalla sig kakelugnsmakare innebär att man gör anspråk på att kunna göra om en ugn från grundmaterialet, man bör kunna utan att tänka få en diameter eller båge på en rund ugn som är perfekt, att få till en flat ugn utan tandningar bör vara ett måste.

Om varje ugn bara blir bättre, vad betyder det? Jo, att kraven höjs hela tiden och går det att slappna av? Nej, nej, den dagen då kraven inte uppfylls då börjar vägen nedåt, så det är ett ständigt förbättrande man kämpar med, blir man inte trött av allt detta? Kanske fysiskt då och då, men inombords så vet man sitt rätta värde som yrkesman och alla ens arbeten vittnar vad slags nivå man behärskar.


Sammanfattningsvis så är principen att låta kaklen ovan det aktuella skiftet man sätter bestämma bågen eller linjen, det jobbiga är att man måste göra i ordning alla dessa kakel som kommer ovan så man kan utföra denna kontroll, kanske vara 2 personer vid något tillfälle för vissa moment kanske kräver det. I de flesta fall så ritar de upp en cirkel på fotsimsen och utgår ifrån den, den kan mycket väl komma att stämma, men risken är om man går vidare att tandningar blir synliga vid skift en bit upp och då blir frågan om man är villig att plocka ner allt igen och göra den där korrigeringen? Vad vi vet är att få har den yrkesstoltheten att göra det. Min metod, krånglig och krävande, men resultatet blir fantastiskt, många husägare kan instämma efter att ha varit med.