Mitt livs värsta 3 minuter!

Den 27:e maj murade man som man brukar på en kakelugn i lugnan ro och husfolket hade åkt till Enköping för att handla. Klockan var halvfyra på eftermiddagen, plötsligt så hör jag ett ljud som låter som någon slänger sten på ett fönster. Minuter går och ljudet hörs igen, nu så undrar jag vad det kan vara och har husfolket redan har kommit hem? undrar jag, ute i hallen så hör jag lågornas monsterljud med det aggressiva spraket från trä som brinner. Lågorna är tre meter höga på fasaden och mitt hjärta stelnar av fasa. Jag tänker i en sekund som känns som en evighet, sedan tog instinkten över, denna karl med ryggproblem far som en jävla jojo mellan grannhuset och detta hus som brinner för fullt, jävla vattenslang som harklar fram vatten i slowmotion, jag ställer en balja vid utkastet och springer fram och tillbaka ett par gånger och med ett par välriktade kast så till all förvåning så lyckas jag hejda elden på verandataket och fasaden, men fy helvete vad det ryker bakom fasadbrädorna på huset och på verandataket, jag bär en stege på 6 meter med en arm och en full murhink med vatten som ingenting. När elden verkar under kontroll så ringer jag husfolket och flåsar att "huset brinner", de i sin tur ringer brandkåren, så under arbetet att släcka eld och glöd bakom fasadbrädor så ringer räddningstjänsten mig och ställer en massa frågor, jag blir förbannad och svarar att jag håller på att släcka en brand så låt mig vara ifred. Vad tror ni, hur kände mitt hjärta efter denna pärs? Jag hade helt glömt att min rygg är så risig och dålig. Kolla in bilderna och föreställ er mina värsta minuter i livet.

Brandmännen sade med förvåning, "vem har släckt detta?" Jo, svarade jag, det var tur att jag var kvar i huset, annars hade det varit en kolhög för er att vattna.

De instämde och sade att, en halvminut till så hade huset varit övertänt, det kändes uppmuntrande att alla tog mig i handen och klappade mig på ryggen med värme. Ambulanspersonal frågade om jag behövde syrgas eller mådde dåligt av röken, jag svarade att nu skulle det smaka gott med ett par supar så man fick lite ordning på nerverna, dom har fått göra ett par volter idag svarade jag.
2 Brandkårer kom och de var c:a 30 minuter på plats efter det att man ringt dem, man förstår att på den tiden hade huset brunnit upp om elden inte stoppats. Det är en bra känsla när andra inser att man verkligen gjort sitt yttersta att rädda ett hus utan att vara rädd om sitt eget liv, jag vägrade inse att en familj skulle få sitt hus ödelagt av en brand, jag hade bara en enda tanke att elden måste släckas även om jag själv skadas det sket jag fullständigt i eller var det en självisk drivkraft att rädda mina arbeten inuti huset från att förstöras? Jag vet inte, allt gick så otroligt fort.

Vad orsakade branden undrar man? Jo, på verandan så fanns mycket bråte och kartonger som stått där länge, ett elverktyg låg på högen och hade sladden och var kopplad till ett uttag. I området så gick åskan och kan det ha varit möjligt att någon överslag skett? Så, trodde polis och brandmän att det skett, att polisen kom är rutin, de kommer alltid och gör ett förhör och en utredning om vad som är brandorsaken.

Det blev en hel del telefonsamtal att ringa och berätta vad som hänt, men husfolket som var i Enköping blev ju helt chockade över mitt samtal och undrade om huset var kvar. Helt klart fick de en chock som sedan övergick i ett mer sansat begrepp att huset står faktiskt kvar och skadorna är begränsade, försäkringsbolaget sade att det var i grevens tid man ingrep. Min far har utbildat personal på företaget han arbetade på i brandskydd, så när man kom hem så blev det en predikan att hur snabbt man måste handla och att allt avgörs inom första minuterna, jag tänkte i mitt stilla sinne att, " farsan det räcker att klappa mig på axeln och nicka instämmande". När allt lagt sig så kom det ryggonda tillbaka , tänk att man for som en jojo upp och ner, och att ryggen höll, vad är då lärdomen för en själv? Jo, kolla att inget kan bli orsak till en brand och inga saker i eluttag som lämnas utan bevakning. Elden kan vara en nyttovän, men också ett fruktansvärt monster, familjen har blivit mycket goda vänner för mig och jag kunde inte tänka mig att de skulle få komma hem och se sitt hus uppbränt och ödelagt, allt mitt arbete som jag lagt ner på skorstenar och kakelugnar,"nä, nu jävlar ditt eldhelvete", tänkte jag," jag skall kväsa dig ditt förbannade helvete", tänkte jag, kanske det hjälpte mig att handla rationellt, det viktigaste är att vi idag lever och huset står kvar, två kakeugnar är kvar att sätta om, sedan har denna kakelugnsmakare gjort sitt i det huset.