De första stapplande stegen i en lång bana i yrket. Förr så hade lärlingen ett kontrakt på 5 år och det var minst sagt ett slavarbete. Många gånger så fick lärlingen vara livegen åt Mäster, det gällde verkligen att hamna hos en godhjärtad och trevlig Mäster. Jag måste säga att jag hade tur, jag kunde inte ha fått en bättre lärare än den Mäster jag fick lära mig hos. Nu efter 29 år i yrket så är jag så tacksam för den kunskap och arbetsmetodik min mäster var villig att lämna över till mig att förvalta, speciellt på två områden har visat sig vara ovärderliga, att kunna konsten att sätta ugnar utan kramlor och de håller i mer än 25 år utan problem, sedan att kunna leverera en rörspis som rör sig så fantastiskt att man häpnar över hur exakt ugnen rör sig utan att spricka sönder här och där. Stor heder och ära för kakelugnsmakare som Leif Larsson och hans mäster Manfred Granqvist som sett till att stor skicklighet förts vidare i lärlingar för framtiden. De betonade verkligen att hantverksugnar skall aldrig sättas med kramlor, tänk att redan på 70:talet så förstod dessa herrar vad kramlingen orsakade, lärlingstiden kunde inte ha börjat bättre, en gul hantverksugn uppsatt utan kramlor hos amanuensen Carl Braunerhielm på köpmangatan i Eskilstuna.
Det var tack vare Carl Braunerhielm som är god vän, han ordnade att jag fick vara med mäster Leif Larsson, och vilken fröjd att få se en skicklig yrkesman och lära av honom.
T om på Cronstedts tid så rådde det skillnad på skicklighet mellan kakelugnsmakare, han rekommenderade en viss "Lerbeck gör dem ännu bättre". Så det är upp till oss hur stor och bred vår skicklighet är för tillfället, men det man fick lära sig som lärling lade ändock grunden för allt vad man kan idag.
 | Det skall bli ett riktigt kalas när vi firar 30 år i yrket 2012. Det har varit mycket givande att få arbeta med kakelugnsmakeriet så länge och genom åren har vi lärt känna många familjer och personer. Jag riktar ett stort tack för ert förtroende och hoppas kunna lämna över min skatt av kunskap och yrkesskicklighet till någon värdig att fortsätta på samma väg som en annan vandrat dessa år. Men än så är inte sleven på hyllan utan vi hoppas fortsätta minst 20 år till om vi får ha hälsan och världen består. Efter släktforskning så vet man nu att en anfader som hette Hans Siegfridsson född 1670 på en halvö mellan Åbo och Helsingfors äktade en Sara Jöransdotter, vilket ledde till att efternamnet var Hanson, Samuelsson, Hällström taget 1818 och farfars far tog namnet Kanerva när han flyttade från Kemiö till Tuusula c:a 1890. Vi har varit Torpare och bönder under lång tid, vi fortsatte sökandet och det visade sig att min fars släkt bott på Kimito i över 700 år och att vår släkt bestod av Svenskar som bosatt sig på Kimito på 1100:talet, det är ju helt galet, mina finska släktningar fick något att bita i, över 15 generationer av Svenskar. En forskare sade till mig att det mycket ovanligt att ha kunnat komma så långt bak i tiden med släkten, vem hade anat att man var så pursvensk? |