En verklig utmaning för en kakelugnsmakare och att få visa prov på sin skicklighet!
En bakgrund: En känd Eskilstunabo som under 1980:talet bott i en lägenhet där man satt in en kakelugn från kommunens förråd pga kulturprogrammet man hade när man rustade upp kulturhus, hade nu behov av kakelugnsmakarens hjälp igen. Eskilstunabon hade köpt en kakelugn av en ökänd antikhandlare. Denne bad kakelugnsmakaren dvs mig att besiktiga ugnen och ge ett besked om det gick att göra något åt den. Jag begav mig ner till antikhandlaren som hade ugnen utlagd på golvet i sin källare. Vad jag såg upprörde mig. På bilden nedan så visas några kakel, men alla såg dessvärre ut som dessa. Man kunde tro en jätteråtta ätit på kaklen.

När jag nu pressade antikhandlaren så visade det sig att han plockat ihop kakel från sådant som blivit kvar eller över från andra av hans inköp. Sedan hade han skurit sönder kakel med en vinkelslip för att göra mindre bitar, dessa bitar hade knappt någon rump eller något steg kvar. Jag sade rent ut att han försökte lura Eskilstunabon, antikhandlaren hade sagt att kakelugnsmakaren har en slipsten att slipa kaklen på så de blir bra, visst har man det men då handlar det om tiondels millimeter, inte centimetrar. Jag förstodd att karln var så girig att han ville inte rucka en krona. Jag sade rent ut så här: "Vet du vad du är Sture(taget namn)? Du är inget annat än en skojare!".  Han svarade," ut ur min butik"." Med nöje", svarade jag. Nu stod min kund där med en värdelös hög av kakel.

Efter en diskussion med Eskilstunabon så kom vi fram till att jag skulle göra ett försök att få till något av alla kakel, jag nämnde att det fanns en möjlighet att göra något om jag förminskade alla kakel på höjd och bredd c;a 1,3 mm på alla sidor. Vi skulle göra en murad fot, så frigjorde vi ytterliggare 8-10 kakel för användning. Ett kakel tog 2-3 timmar i anspråk att göra om och passas in på sin plats, det var c:a 80 kakel som väntade på sin tur att bearbetas. Ändringen gjordes med en kniv och sedan slipning på slipsten och bräda.
Om vi menar kalla oss kakelugnsmakare så bör vår skicklighet vara av sådan art att vi kan åta oss vadsomhelst och klara detta utan kramlor, är inte det beklämmande att säga till en kund, visst kan jag sätta upp din men jag gör inte det utan kramlor. Ni som kramlar informerar ni kunden att det finns stor risk att något kakel kan spricka pga spänningarna som kommer från kramlingen? Är ni villiga att åta er att laga skadan i så fall och ta ert ansvar. Nu när konsumentlagstiftningen ger kunden rätt till 10 års reklammationsansvar så kommer många att få erfara en uppringning efter att kakel spruckit pga av kramling, visa att ni kan som mästarna gjorde på 1700:talet, ett oklanderligt arbete utan kramlor.

Ni kan se att först ritar man upp hur mycket som skall bort och sedan börjar arbetet, man äter sig fram till strecket med en tegeltång och sedan börjar man hugga snett under strecket och slutligen så hugger man efter strecket och sist slipningen. Detta är nog det närmaste man kan komma att efterlikna arbetet de hade vid att hugga rent kaklen och slipa dem in i sin plats i varje skift. Om man tror att vinkelslip eller en vattensåg kan klara saken så varsågod, man får inte samma rena raka kant utan en fnasig och glasyr-skadat kakel i kanten. Ett råd till er som tittar på bilderna, gör inte som mig, hugg inte utan skyddsglasögon, jag har slutat räkna gångerna på akuten för att plocka bort glasyrbitar i ögonen. Ärren spökar för mig när jag kisar upp mot himlen, det är som suddiga inslag i synfältet. Jag har haft mig själv att skylla på. Man bör vara rädd om det man har, nu har jag glasögon. Slipstenen har bytts ut mot slipklossar i hårt trä och jag använder papper med aluminiumsilikat som slipmaterial.

Det var tålamodsprövande för hantlangaren att sitta still i flera timmar åt gången, emellanåt så fick han ta en eller annan bild. Vissa skador gick inte att komma undan, speciellt dem på hörnkaklen, här ovan så är klockan sen och makaren i full flärd att slipa till det sista lilla unset på kaklet så när han sätter den på plats så hörs det att den ska sitta där. Fogarna är viktiga att få snygga, rakbladstäta, det går alldeles utmärkt att få till dem. Problemet är sista kaklet som skall fylla igen skiftet, måste passa exakt eftersom höger och vänster sida redan är på plats. Slipar man för mycket så blir en fog onormalt stor, alltså slipar man litet och provar tills man är där.
       
Här är frisen på plats och spjällbotten är gjord, anslutningen är klar till skorsten, nu skall översimsen på och städning väntar. Ni kan se på högra sidan att vissa små skavanker på hörnkaklen finns kvar, men nu skall finliret börja. Den som tror att det är lätt att sätta upp en flat kakelugn kan få en trevlig överraskning. Om man tror att kakellivet är plant och rakt så misstar man sig, det vänstra och det högra hörnkaklet medlas in så helhetsintrycket blir rakt, och kaklen som är mellan hörnkaklen följer varandra så inga tandningar skall finnas, det kan innebära att livet kan bukta ut eller in beroende på kaklens inbördes karaktär. Så raka linjer kan vara svåra att följa. En annan sak är diametern på en rund kakelugn, det är inte många som vet tummåttet som gäller, om man tror dagens tum stämmer så lycka till. Mäster Leif lärde mig exakt hur bågen tas ut och hur man stämmer av bågen för varje skift, speciellt vid eldstadsskiften. Bågen eller diametern är olika, så man kan inte bara anta att så är måttet. Man kan komma väldigt nära om man vet vad tummåttet var, men bågen tas ut bäst genom att pröva sig fram på en plan yta och med hjälp av kärringar.

Här har vi städat och plockat bort plasttältet som omgärdat oss, nu väntar lagningen av alla skavanker och mindre fula skador. Hur var och en gör så är det slutfinishen som räknas, jag fick lära mina saker av min mäster som jag för vidare. Förr så hade man inte sådant utbud av lagningsmaterial som vi har idag. När alla skador är lagade så fogar vi ugnen och målar väggen bakom ugnen eftersom vi kladdat lite lerbruk på den. Kom ihåg att det gått ett par veckor nu sedan vi satte upp ugnen, för om man fogar direkt efter en uppsättning så är det som ett amen att fogen missfärgas av lervattnet som finns i kakelugnen. 11 dagar tog det att få upp kaklen och få det att se ut som en ugn. Vad tycker ni om resultatet här nedan? Var det värt mödan att hugga och slipa alla kakel? En sak var roligt att upptäcka. Eftersom vi skulle minska ugnensbredd med c:a 5-6 cm så passade nischen som murstocken utgjorde perfekt, de hade nämligen gjort den innan Eskilstunabon köpte kakelugnen. Hade ugnen haft sitt riktiga mått så hade den inte fått plats, så tur i oturen. Nu ser vi på resultatet. Klicka!
Tillbaka till startsidan
Stäng ner allt.