Följ med Rose-Marie och hennes praktik hos Kakelugnsmakare Kanerva
Tyvärr
så är praktikplatser hos erfarna kakelugnsmakare svåra att få tag i och
möjlighet att följa med. Men Rose-Marie hade tur att tid och
omständigheter passade för ett par veckors praktik hos en
kakelugnsmakare som själv gått lärling den traditionella vägen och
själv fått sörja för att Mäster skulle vara nöjd och hant- langningen fungera.
Denna gång skulle en flat ugn sättas om i ett torp som kallades
farfarstorpet, vedspis iordningställas och brandfarliga väggar skulle
göras säkra.
Här har vi Rose-Marie tv och kakelugnsmakaren Kanerva th, de har precis avslutat uppsättningen av en flat vit nätt vacker ugn i bra skick. Varför den klarat sig så bra var att den var satt okramlad, men hade av tidens tand blivit otät på flera ställen. Under arbetets gång så går vi igenom många ting då det är bättre att tala visa och lärda ting än att fylla sinnet med en skränande radio som många gånger ekar på en byggarbetsplats.
Här har vi tvättat kakelugnen och torkar bort fukt som är kvar på ytan, nu skall ugnen torka i minst 1-2 månader innan vi fogar den med krita och inte kakelfog som inte hör hemma i kakelugnens fogar. Under uppsättningen så är det bra att hålla ugnen så ren som möjligt, då har man det lättare att göra rent den i slutet. Nu finns det sådana som verkligen kladdar ner ugnen under uppsättningen, varför det? Det är ju så onödigt att få in lerbruk i fogarna som skall fogas med krita, många gånger är orsaken att man kladdar ner fogen för att vissa felaktigheter inte skall synas för kunden före fogningen . Att ha en välstädad arbetsplats visar också att man har bra ordning och karaktär. Tittar ni noga på ugnen så är den ofogad, för det är en regel som skall följa en god kakelugnsmakares arbete, att efter uppsättning så skall ugnen se ut som den inte behövde fogas, så bra måste alla fogar vara. En sak som Rose-Marie tyckte var intressant var att se hur arbetet gjordes inuti ugnen och hur den sattes utan kramlor. Det var ett par ögonbryn som höjdes kan vi säga. Hon har tidigare fått erfarenhet från en kortare kurs och ser nu vilken skillnad det är att få vara med i lugn och ro och snappa upp all detaljinformation som många gånger skiljer agnarna från vetet. Det var inte bara kakelugn det handlade om. Det fanns annat att göra också.
Vi blev kallade att kakla ett kök som husägarna ville få börja använda, och det skall ju inte börja så enkelt inte. Kaklet skulle sitta i diagonalt mönster vilket tar tre gånger mer tid än vanligt stående. Här ser ni henne måla primer på väggen innan kaklingen, sedan har vi börjat sätta kakel, ni ser inga snören eller hur? Vi satte det på fri hand och det går bra när fixet torkar så snabbt, det tog en hel dag med kaklet och fogningen. Men det fanns mer som skulle göras.
I torpet så hade vi tagit bort ett vedskåp av trä som stod precis bredvid vedspisen och mycket riktigt så hade det förkolnat på baksidan och snart börjat brinna om det fått stå kvar. Istället så murade vi upp ett murverk som får fungera som vedförråd samt brandskydd mot vedspisen, här målar vi det med silikatfärg så det smälter in med resten av murverket runt omkring. Sedan iväg till ett nytt torp, plast på golvet och masonit så vi skyddar platsen där vi arbetar. Vi skall ta hål ovanför vedspisen och täta rökkanalen med keramiskt bruk.
Lite läskigt tyckte Rose-Marie, varför är skorstenarna så höga? Här fick hon prova på att dra sudden med ett spel och portionera bruk under glidgjutningen, annars var man nere på marktjänst och satte i sudden när vajern kom ner. Hurdana blev kanalerna efter glidgjutningen?
Man får säga att de är helt klart godkända, bra stomme och över 1 cm tjocklek där det är som tunnast. Vi drog kanalerna först med bruk 2 gånger och slätdrog så de skulle få brinna ett par dagar, sedan så byggde vi på kanalen igen och slätdrog för att sedan vänta 3-4 timmar så bruket hårdnat något, sist så våtdrog vi så det skulle bli en glaserad yta. Intressant att vara med och få göra sådana här kanaler och vad mycket arbete det ligger bakom ett gott resultat kommenterade Rose-Marie. Husägaren hade varit där över helgen och lämnat varsin julklapp, nu väntade vedspisen på att göras iordning, vi tömde den på sot och lyfte ut alla brännjärn vilka hade gjort sitt och beställde nya direkt från reservdelsfirman.
Vi skulle göra ett besök på en plats där en ung kakelugnsmakare hade satt upp en ugn för eftervärlden.
Året var 1984 och upprustningen av Köpmangatan i Eskilstuna var i full gång, en gammal kakelugn från sent 1700:tal eller tidigt 1800:tal skulle försöka räddas och sättas upp. I samtalet med Rose-Marie så nämnde vi att det vore kul att prova hur kakelugnen fungerar nu efter 25 år av användande, och denna kakelugn är givetvis utan kramlor.
Vi fick berätta för både vår praktikant och nu innehavaren av lägenheten att målet var att rädda dessa kakel från att bli förstörda pga fukten i kommunens kakelugnslager, det fanns inte tillräckligt med kakel så vi murade en fot i tegel och putsade den och gjorde en marmorering. Den färgade fogen fanns kvar mellan alla kakel vilket tyder på en blygsam användning, vilket visade sig vara korrekt. Vi provtryckte kakelugnen och den var tät och i nästan nyskick. Lägenhetsinnehavaren hade fått besked att kakelugnen gick inte att elda i, för den var ju så gammal och kunde inte vara tät. Så här kan det gå när hus byter ägare ofta, viktig information som är av värde försvinner på vägen. Vad roligt tyckte lägenhetsinnehavaren att själva uppsättaren kom tillbaks efter så lång tid och berättade historien om kakelugnen och att den gick att använda utan problem. Nu hade hon tagit över föräldrarnas hus som hade 7 kakelugnar som hon ville veta om de fungerar eller inte, vi ska hjälpa dig, sade vi. En sak funderade kakelugnsmakaren på, hur i tusan gjorde jag den där marmorerade foten, jag var ju bara 22 år gammal, var hade jag lärt mig det där?
Hur länge håller en kakelugn undrade Rose-Marie och även lägenhetsinnehavaren? Sanningen är att om ingen använder den så håller den hur länge som helst, och hög grad av användande är lika med kortare livslängd. Använder man den dagligen så uppträder dom vanliga problemen som otätheter och stora rörelser inom en 10 års period. Använder man den som trivseleldning då och då, 20-50 år kan den klara sig. Allt hänger på hur man använder den och hur man sköter om den.
Något som alla får göra är att börja med de ringaste sysslorna, men har man rätt inställning så är ingen syssla mindre hedervärd än någon annan, alla moment skall göras och kan vi göra dem tillsammans så höjer det kamratskapet. Vi förenklar så gott vi kan arbetet, allt lerbruk förbereds innan uppsättningen och körs ut på plats, vi använder baljor och man ska vara minst 2 för att bära in dem. Varför blandar vi inte sand och lera där inne i baljan? Jo, erfarenhet har visat igen att om man torrblandar sand och lermjöl i en betongblandare så får man ett väl blandat och balanserat torrbruk som man sedan vispar till med vatten på platsen där vi sätter upp ugnen. Vi vet att denna arbetsmetod är överlägsen det de flesta håller på med. Men man får själv avgöra på vilket sätt man vill blanda. Det är helt klart en fördel att vara 2 personer som arbetar ihop, man vet själv hur knöligt det har varit de gånger som man varit själv. Det är lättsammare att ha någon att prata med. Nu börjar praktiken dra sig mot slutet, bara en dag kvar, vad skall vi göra då? Jo, vi skall göra underbeslag till en skorsten vi murat upp till hälften ovan tak. För Rose-Maries del så har hon fått hoppa från kakelugn till skorsten, från kökskakling till modulskorstenar,från glidgjutning till plåtslageri. I morgon ska vi upp på en ställning. Tänk att vi båda har behörighet att bygga ställning och behöver inte oroa oss för om yrkesinspektionen skulle dyka upp på vår arbetsplats. Kommer vi få se mer av vår praktikant? Absolut, vi ses efter nyår då vi tar nya tag.
Här har vi Rose-Marie tv och kakelugnsmakaren Kanerva th, de har precis avslutat uppsättningen av en flat vit nätt vacker ugn i bra skick. Varför den klarat sig så bra var att den var satt okramlad, men hade av tidens tand blivit otät på flera ställen. Under arbetets gång så går vi igenom många ting då det är bättre att tala visa och lärda ting än att fylla sinnet med en skränande radio som många gånger ekar på en byggarbetsplats.
Här har vi tvättat kakelugnen och torkar bort fukt som är kvar på ytan, nu skall ugnen torka i minst 1-2 månader innan vi fogar den med krita och inte kakelfog som inte hör hemma i kakelugnens fogar. Under uppsättningen så är det bra att hålla ugnen så ren som möjligt, då har man det lättare att göra rent den i slutet. Nu finns det sådana som verkligen kladdar ner ugnen under uppsättningen, varför det? Det är ju så onödigt att få in lerbruk i fogarna som skall fogas med krita, många gånger är orsaken att man kladdar ner fogen för att vissa felaktigheter inte skall synas för kunden före fogningen . Att ha en välstädad arbetsplats visar också att man har bra ordning och karaktär. Tittar ni noga på ugnen så är den ofogad, för det är en regel som skall följa en god kakelugnsmakares arbete, att efter uppsättning så skall ugnen se ut som den inte behövde fogas, så bra måste alla fogar vara. En sak som Rose-Marie tyckte var intressant var att se hur arbetet gjordes inuti ugnen och hur den sattes utan kramlor. Det var ett par ögonbryn som höjdes kan vi säga. Hon har tidigare fått erfarenhet från en kortare kurs och ser nu vilken skillnad det är att få vara med i lugn och ro och snappa upp all detaljinformation som många gånger skiljer agnarna från vetet. Det var inte bara kakelugn det handlade om. Det fanns annat att göra också.
Vi blev kallade att kakla ett kök som husägarna ville få börja använda, och det skall ju inte börja så enkelt inte. Kaklet skulle sitta i diagonalt mönster vilket tar tre gånger mer tid än vanligt stående. Här ser ni henne måla primer på väggen innan kaklingen, sedan har vi börjat sätta kakel, ni ser inga snören eller hur? Vi satte det på fri hand och det går bra när fixet torkar så snabbt, det tog en hel dag med kaklet och fogningen. Men det fanns mer som skulle göras.
I torpet så hade vi tagit bort ett vedskåp av trä som stod precis bredvid vedspisen och mycket riktigt så hade det förkolnat på baksidan och snart börjat brinna om det fått stå kvar. Istället så murade vi upp ett murverk som får fungera som vedförråd samt brandskydd mot vedspisen, här målar vi det med silikatfärg så det smälter in med resten av murverket runt omkring. Sedan iväg till ett nytt torp, plast på golvet och masonit så vi skyddar platsen där vi arbetar. Vi skall ta hål ovanför vedspisen och täta rökkanalen med keramiskt bruk.
Lite läskigt tyckte Rose-Marie, varför är skorstenarna så höga? Här fick hon prova på att dra sudden med ett spel och portionera bruk under glidgjutningen, annars var man nere på marktjänst och satte i sudden när vajern kom ner. Hurdana blev kanalerna efter glidgjutningen?
Man får säga att de är helt klart godkända, bra stomme och över 1 cm tjocklek där det är som tunnast. Vi drog kanalerna först med bruk 2 gånger och slätdrog så de skulle få brinna ett par dagar, sedan så byggde vi på kanalen igen och slätdrog för att sedan vänta 3-4 timmar så bruket hårdnat något, sist så våtdrog vi så det skulle bli en glaserad yta. Intressant att vara med och få göra sådana här kanaler och vad mycket arbete det ligger bakom ett gott resultat kommenterade Rose-Marie. Husägaren hade varit där över helgen och lämnat varsin julklapp, nu väntade vedspisen på att göras iordning, vi tömde den på sot och lyfte ut alla brännjärn vilka hade gjort sitt och beställde nya direkt från reservdelsfirman.
Vi skulle göra ett besök på en plats där en ung kakelugnsmakare hade satt upp en ugn för eftervärlden.
Året var 1984 och upprustningen av Köpmangatan i Eskilstuna var i full gång, en gammal kakelugn från sent 1700:tal eller tidigt 1800:tal skulle försöka räddas och sättas upp. I samtalet med Rose-Marie så nämnde vi att det vore kul att prova hur kakelugnen fungerar nu efter 25 år av användande, och denna kakelugn är givetvis utan kramlor.
Vi fick berätta för både vår praktikant och nu innehavaren av lägenheten att målet var att rädda dessa kakel från att bli förstörda pga fukten i kommunens kakelugnslager, det fanns inte tillräckligt med kakel så vi murade en fot i tegel och putsade den och gjorde en marmorering. Den färgade fogen fanns kvar mellan alla kakel vilket tyder på en blygsam användning, vilket visade sig vara korrekt. Vi provtryckte kakelugnen och den var tät och i nästan nyskick. Lägenhetsinnehavaren hade fått besked att kakelugnen gick inte att elda i, för den var ju så gammal och kunde inte vara tät. Så här kan det gå när hus byter ägare ofta, viktig information som är av värde försvinner på vägen. Vad roligt tyckte lägenhetsinnehavaren att själva uppsättaren kom tillbaks efter så lång tid och berättade historien om kakelugnen och att den gick att använda utan problem. Nu hade hon tagit över föräldrarnas hus som hade 7 kakelugnar som hon ville veta om de fungerar eller inte, vi ska hjälpa dig, sade vi. En sak funderade kakelugnsmakaren på, hur i tusan gjorde jag den där marmorerade foten, jag var ju bara 22 år gammal, var hade jag lärt mig det där?
Hur länge håller en kakelugn undrade Rose-Marie och även lägenhetsinnehavaren? Sanningen är att om ingen använder den så håller den hur länge som helst, och hög grad av användande är lika med kortare livslängd. Använder man den dagligen så uppträder dom vanliga problemen som otätheter och stora rörelser inom en 10 års period. Använder man den som trivseleldning då och då, 20-50 år kan den klara sig. Allt hänger på hur man använder den och hur man sköter om den.
Något som alla får göra är att börja med de ringaste sysslorna, men har man rätt inställning så är ingen syssla mindre hedervärd än någon annan, alla moment skall göras och kan vi göra dem tillsammans så höjer det kamratskapet. Vi förenklar så gott vi kan arbetet, allt lerbruk förbereds innan uppsättningen och körs ut på plats, vi använder baljor och man ska vara minst 2 för att bära in dem. Varför blandar vi inte sand och lera där inne i baljan? Jo, erfarenhet har visat igen att om man torrblandar sand och lermjöl i en betongblandare så får man ett väl blandat och balanserat torrbruk som man sedan vispar till med vatten på platsen där vi sätter upp ugnen. Vi vet att denna arbetsmetod är överlägsen det de flesta håller på med. Men man får själv avgöra på vilket sätt man vill blanda. Det är helt klart en fördel att vara 2 personer som arbetar ihop, man vet själv hur knöligt det har varit de gånger som man varit själv. Det är lättsammare att ha någon att prata med. Nu börjar praktiken dra sig mot slutet, bara en dag kvar, vad skall vi göra då? Jo, vi skall göra underbeslag till en skorsten vi murat upp till hälften ovan tak. För Rose-Maries del så har hon fått hoppa från kakelugn till skorsten, från kökskakling till modulskorstenar,från glidgjutning till plåtslageri. I morgon ska vi upp på en ställning. Tänk att vi båda har behörighet att bygga ställning och behöver inte oroa oss för om yrkesinspektionen skulle dyka upp på vår arbetsplats. Kommer vi få se mer av vår praktikant? Absolut, vi ses efter nyår då vi tar nya tag.