Din skorsten verkar inte må
bra, hur går du vidare?
Det
är inte så ofta
man tänker på skorstenen, den klarar sig tänker man till den dag då
sotaren säger, att nu ser det inte bra ut där uppe. Ett protokoll
skrivs och ni kan få en erinran, dvs ni är ålagda att åtgärda påpekat
problem. Vilka synpunkter kan sotaren ha och hur kan ni själva lätt ta
reda på hur er skorsten mår? Låt oss först börja med ett par problem.
Först har vi
kondensproblem, plåtskorstenar kan tyckas vara säkra men icke, varför?
Jo luften mellan plåten och teglet är ofta varmare än luften där
utanför, då bildas kondens som bildas på baksidan av plåten, teglet
suger upp kondensen och fryser sedan vid kallare klimat, följden blir
frostsprängning av teglet, här var det smulor. Bilden i mitten visar en
kanal med oljeeldning, vattenånga som bildas vid förbränning reagerar
med det fossila bränslet som innehåller svavel, det ger svaveldioxid
som med vattenånga blir svavelsyra, då förstår ni varför bruket har
försvunnit mellan teglen. Sist fuktskador på puts eller tegel, i detta
fall hade skorstenen putsats om och målats med en för tät färg som inte
andades, följden blev frostsprängning igen. Det är tydligen att vatten
och fukt är en stor fiende till skorstenar. Låt oss titta på mer
bekymmer.
Visst är det trevligt
med fåglar, men inte i skorstenspipan, när man återvänder till
fritidshuset på våren så tar sig inte elden och det ryker in, orsak?
Kajbo, är det riktigt illa kan man få ta upp hål i skorstensmuren och
krafsa ur det. Ett tips! Jag använder ett lite styvare plaströr som har
en liten böj längst ut och för det upp under kajboet och äter mig
skruvande uppåt, då brukar pinnarna och jorden rasa ner och man kan
raka ut det, försöker ni stöta ner boet så kan ni göra det ännu svårare
därför att ni packar ihop proppen ännu mer. När ett tegel har rasat ner
så är erfarenheten att den sitter tajt och hårt, här är ett hål
nödvändigt att ta ut stenen oftast. När skorstenen rasat, kanske vinden
knäckt antennen som i sin tur fått allt att kalva, ja en ommurning
måste ske oftast från takbrytningen.
Om ni går upp på taket
och tittar närmare på skorstenen så kan ni se hurdan konditionen är
genom att känna på stenarna i kransen och titta på fogarna, känn med en
skruvmejsel och är de hårda eller om mejseln försvinner in med
lätthet. Ni upptäcker också om överbeslaget sitter eller om det är
upprostat. Nu kanske ni undrar vad kan ni göra som lekmän? Den som bäst
kan testa skorstenens täthet är sotaren, men då kostar det c:a
1500-2000 kr.En lätt sak är att ta en bild ner i kanalen med en
digitalkamera, och lägga upp den på datorn, där ser man bra och det går
bra att skicka den t ex till mig som kan ge en fingervisning om den ser
bra ut eller inte, sedan finns en annan väg. Ni kan själva köpa
rökpatroner av någon i branschen, tag med en lämplig bit skumgummi från
en gammal madrass, se till att spjället är stängt där nere i eldstaden
eller pannan, tänd patronen och lägg den i den pipa ni vill prova, täck
för med skumgummit, lys sedan med en ficklampa i angränsade pipor och
se om det kommer rök. Gör det, då är det läckage mellan skiljetungorna,
alltså måste piporna tätas. Men här ovan så kan en lekman lägga i bruk
och bättra på tillfälligt fogarna, men med tiden kommer en större
reparation att behövas.Kom ihåg
när ni är på taket, var alltid noga med var ni sätter fötterna och ha
någon som håller stegen åt er. Vilka sätt finns att laga skorstenen?
Viktiga saker att tänka på om ni ska laga skorstenen och fallgropar att
undvika.
Här kommer de
vanligaste sätten att laga.
Den v:a kanalen skall
dras med keramisk massa, det är ett bruk som vars beståndsdelar består
att en ballast, dvs en slags sand som tål höga temperaturer, sedan ett
bindemedel, vanligtvis en cementbaserad kombination. Detta bruk
appliceras allteftersom man drar pipan med en sudd, konsten är att dra
sudden och lägga ut jämt lager med bruk, För att uppnå ett fullvärdigt
resultat så brukar vi dra kanalen minst 5-6 ggr innan vi är nöjda,
mellan varje dragning så måste man låta bruket brinna och torka, det
reagerar nämligen med sotet på väggarna och biter sig fast. Drar man
för nära inpå föregående så kan det vatten som tillförs göra att allt
lossnar bitvis, sedan kan bruket sjunka och bilda hyllor, om de sedan
brinner kan det bli mycket svåra att åtgärda, dessutom så minskar
kanalens areal, vilket påverkar förmågan att svälja rökgaser. Här nedan
är ett exempel på en dragning som inte är yrkesmässig.
Jämför här nedan vad som är godkänt och mer än väl godkänt.
Den
vänstra är dragen max 2 ggr och den högra 4 ggr och med
väntan och ytterliggare 2 ggr. Om vi frågade er, i vilken
kanal kommer sotet att fästa sig mest och bli svårare att
få bort? Svaret är givet, den högra kommer att ge er
bäst dragförmåga och ha den längre
livslängden, ytan är klart lenare och starkare. Det som
är vanligast idag ute på marknaden är just dragningar
som den vänstra bilden visar. Båda kanalerna är
godkända av sotaren och priset är samma, men arbetet är
utfört av olika hantverkare, den högra är utförd av
oss. Kvalitén beror alltid på vilken tid man
lägger ner och hurdan yrkesskicklighet man har som hantverkare.
Om
vi går tillbaka till den övre största bilden så
kan man urskilja att den keramiska massan lossnat i sjok, detta är
en varning, när någon säger att
det räcker med två dragningar så pratar de i
nattmössan, ni kan själva
se vad som händer efter kort tids användande och den
mekaniska påverkan
som också sotning utgör. Det som visar ett gott resultat
är att hörnen
är runda ordentligt, och bruklagret bör vara minst 1,5-2 cm
för att ha
en stabil kropp. Här hade de dragit på ett par mm, lite
välling. Så när
ni frågar någon som lagar skorstenar, fråga om hur
många ggr de drar
och om de väntar mellan dragningarna. Nu debiterar man meterpris,
men
en ändring är tvungen att ske med tanke på rotavdraget.
Ärligaste är
att kunden betalar säckarna med bruk och transport och sedan
arbetstiden som man kan få avdrag för.
Vad
slags bruk eller keramisk massa använder man och vad består den av?
Innehållet är alltid hemligt, men detta kan avslöjas att den innehåller
en cementartad del som reagerar med en ballast, en komponerad form som
cementen binder ihop och skall tåla höga temperaturer. En del pratar om
olivinsand eller lavasand, bara tillverkaren vet och är tyst. Vi
på Eskilstuna Kakelugnsmakeri använder oss av ett fabrikat som
heter Technoseal kanalcement. Detta bruk har vi bra erfarenhet av , vi
har använt andra sorter men dem nämner vi inte, för de höll inte samma
mått som detta.
Låt oss visa en bildserie om hur kanaler kan förvandlas. Dom ovan är före och de nedre efter dragning.
Den
längst till vänster är mest dragen eftersom vi hade en vridning längre
ner så vi fick dra den upp till 5 ggr med bruk och rendra den 3 ggr,
men resultatet visar sig självt. Nu ytterliggare 3 kanaler från samma
skorsten.
Alla
dessa 6 rökkanaler är från samma skorsten, 5 är dragna och 1 inte. 2 st
av kanalerna är ventilation och dessa är 3:e högst upp längst till
höger, sedan nedre längst till vänster, dessa är dragna fullt 2 ggr med
bruk och slätdragna med ren duk 2 ggr efter det. Ett gott råd, snåla
aldrig med massan, det skall vara samma bruk rakt igenom.
Sedan
finns insatsrör som har blivit mer och mer vanligt. Vad är att tänka på
dem?
Insatsröret är ett
godkänt verkyg för att få en tät och säker rökkanal från eldstad genom
skorsten och ut. Skorstenskanalen får en helt annan brandklass,
takstolar och annat som varit en brandfara förut är det inte längre.
Det är ett smidigt sätt att laga en rökkanal, till en kakelugn så är
minsta dimension 110 mm rör rekommenderat hellre 133 mm rör, men om
pipan inte låter ett 133 rör komma ner så är 110 okej, vid extrema fall
kan 100 rör användas men då bör användaren vara införstådd i problemen
med att svälja röken. Ni ser att man häller i isolering som kallas
vermekulit, ett slags kiselaktiga flingor som tål värme. Detta hindrar
kondens att bildas, om nu luft skulle omge röret utan isolering så kan
vid temperaturomslag kraftig kondens uppstå inuti röret och då rinner
vatten ner i eldstaden, inte bra. Det enda problem man har när sätter
ner rör är klackar och att kanalen böjer sig för kraftigt, då måste man
ta upp hål för att göra en mjukare böj. Meterpriset ligger på samma
nivå som keramisk dragning, så här kan också kunden betala materialet
och sedan utnyttja arbetskostnaden. Sist har vi själva murningen, vad
händer då?
Ofta så är skorstenen
så dåligt skick att den måste tagas ner och muras om från där man
hittar fasta tegel i bruk. Detta brukar vara i takbrytningen. I det här
fallet så hade skorstenrna frysit sönder bakom plåt, det var c:a 700
sten stortegel i varje skorsten när vi tog ner dem. Ena tornet var 4 m
och andra 5 m , fastighetsägaren hade sökt någon som ville åta sig
arbetet men många kom och tittade och tackade sedan nej. De tyckte att
det var att ta vatten över huvudet, dessutom ett mjukt plåttak som inte
tålde något. Tokiga som vi var så gav vi oss i kast med att mura om
skorstenarna. Vi insåg att en takställning var absolut nödvändig. Ni
kan se hur det såg ut med ställningarna på taket. Det var mycket lätt
att arbeta, bra underlag och utrymme för tegel och bruk.
Vi bar upp tegel och
bruk, men på sista skorstenen till höger så hade vi en ramp med släde
som vi fick upp allt med. Vi murade med frostsäkert 19-håls tegel i
lämplig kulör. Vi sänkte skorstenarna så de är 1 m över nock vilket är
kravet idag. Vi drog insatsrör till samtliga kakelugnar och
skorstenarna är murade för minst ett halvsekel. En tanke bör nämnas när
det gäller insatsrör, sotarna bör sota dem försiktigt, gärna med
nylonsviskor om möjligt, sedan är problemet om man har en eldstad som
ger eld direkt in i röret, då kan det bli så bränt att det till slut
smälter och läckage uppstår. Annars är det en mycket bra produkt att
använda.
Ska vi se på
skillnaden mellan före och efter ommurningen?Vi börjar
före.
Så här såg de två tornen ut, många hade pratat om skorstenarna, skulle
någon göra någonting åt dem? Vad hände sedan?
Vad tycker ni , blev det
bättre? Jo, det är klart att det blev bättre, sotarna var riktigt
överraskade när de besiktigade installationen. Vi visar ett par fall
till där man försökt att bevara den gamla stilen.
Alla dessa har murats om
med de gamla teglen, bara dem som var i god kondition, sedan har vi
använt liknande murtegel, klostertegel, begagnat från annat håll. Vi
lyckades bevara den gamla stilen så skorstenen utmärker sig inte på ett
störande sätt.
Låt oss prata
lite huvar, vad ska man tänka på där?
Det pratas mycket om dom
välvda huvarnas fördel, men detta är sanningen. Sotarna är griniga på
dem för att det många ggr är svårt att sota, ventilationen blir
stillastående, och turbulens gör det svårt att få bra drag. I flera
fall så måste man förlänga en pipa igenom huven för att det ska
fungera. Bäst är dom konventionella och där man har ett tak med fyra
ben så att det är öppet från alla vädersträck. Har man ett vanligt
överbeslag så se till att det har bra täckning. Bästa rådet att hålla
fukt borta från skorstenen är: Använd den så att det finns en konstant
värmebuffert i den som håller fukten borta. Även om man har ett bra
överbeslag så kommer slagregn och fukt på vintern att till slut
frostspränga tegel.
Bästa sättet att bevara skorstenen, använd den och håll den varm